CHRONICON RHYTHMICUM MA JUS.
85
In i Stadin, tlier skinnade han tha,
Hvad lian ther sporde,
Alt Ingilbrichtz Svene tilhörde.
Tädan lian til Gökzholm far ,
Engilbrichtz Hustru tlier än var;
Sidan lot lian henne fara
Tijt henne lyste vara.
Mädellösa Bönder bodde näst ther.
The fore tijt som Injket är,
The ther thet Lijket vptaga,
I Medellösa Kyrkia the thet begrafva.
Ryclitet yppade sik vijda;
Rijkzens Män the toko qvijda,
Synderlika Engilbrechtz Svena,
Allmogen ok the alle mena, ni)
Ryckte för Gökzholm samman,
Med storan harm ok ey med Gamman.
Her Bengt ok Magnus tilförende sporde,
At the sik reda giorde,
The torde ther ey bijda,
Til Ringstadaholm n) the rijda ;
The loto ther Svena tha the affara
Ok bado Giökzholm väl bevara.
Engilbrichtz Svena drogo tha tijt,
Ok bestallade then Garden med flijt ;
Ther kunde the ey mera ände,
An hans Trähuus the affbrände.
Alf Tornit kunde the enekte faa,
Thet värde the ther vppa laa.
Til Medellösa the tädan drogo,
Ok Engilbricht ther uptogo,
The forden sidan til urabroo
1 Städzens Kyrkia lade honom til roo.
Sva fick hans Regemente ände.
Nu vil jak böria ther jak vände.
2 5 . CARL K KU TS OXS OVANSKÄP MED ERIC PURE-
CAROL I CANUTI CUM ERICO PURE INI-
MICITIÆ.
Marsken var tha en HÖfvitzman,
Rijkzens Inbyggiäre älskade han,
Ok giorde them godt hvar han kunde,
The unte honom väl alla stunde;
Rijkzens Duuk räckte han vth fast,
Maat ok Oöl ingom brast,
Hvilken til hans Bord ville ga,
Han loth them alla yffrit fa,
Ok a at siellF inne ns.r them ee
Hvem nakot brast, thet villen see;
Therföre bans hoop sik sva saara ökte,
HÖfvitzman mäst til honom sökte.
Erick Puke afvundades ther vid,
At Marskens hoop sva ökte sik ;
Ty tänkte han altid vppa,
Huru han Marsken aff dagom kunde fa,
m) Menighet, populus,
?i) Prædium equestre familiæ Bonde, prope
Norcopiam.
a) Fiendskap, actus hostilis,
Opta redde han sik ther til,
At han Marsken dräpa vill:
Gudh bevarade doch honom sva,
Han kunde thes aldrik ämpne fa.
Han svor sjelf en dyran Eed,
Ok otta hans Svena sammaled,
Thet skulle them alle lijka gälla,
At the Marsken dräpa ville,
När the kunde thes ämpne fa,
Han skulde them aldrik lifvandes vndga
Han försökte thet opta nog;
Marsken thet doch altijd fördrog,
Han ville nödugt begynna prang, a)
Mädan the voro i then tvang.
En dag hände thet sva,
Rijkzens Radh skulle sammanga,
Rijkzens Män Marsken bud sände,
Om nakor grof Rijkzens ärende,
Ok sainpnas i Stockholm i Svartbrödre stufvu :
Tha hade Erik digert i hugu,
Hans svorne Svena ok sva,
At the ville ther Marsken sia.
Erik sagde til Marsken ther:
Carl Knutson, jak rader tik här,
At tu tina stöfvara hem kalla,
The locka mik frän mina Svena alla:
Eller jak skal them öfver Näsan slaa,
At the skola alla idlaka b) faa.
Marsken Erik tha svara:
Jak veet har inga Stöfvara vara,
Ar här nagör aff mina S venar,
The tu nakot skylla menar,
För Rijkzens Rad skola the har vara,
Ok altijd til Rätta svara;
Hoo ey vil svara til lika c) eller til Rätta,
Han skal mitt bröd ey äta.
Svarade Erik med vrede mode,
Jak tror vij skilias aldrik med gode,
l örr än thet kan sik sva falla,
At vij ok vara Svena alla
Pa en mark tilsamman komma;
Hvilken tha behåller thess fromma,
Han ma sidan blifva med nade,
Ok uthöfver then andra rade.
Marsken svarade med tocht ok älira:
Thet ma ingalunda vära,
At vij uppa vara Svena Iijta,
Loth oss thet sielfve bade byta;
När Gudh vil thetta hafver en ände,
At vij här vthaff Staden vände ;
Ar thet tha tin vilie sva,
Jak slaas väl med tik om ett stra:
Nu jak thet ey göra vil,
Vthan tu mik altztings nöder ther til.
Erik monde ther med vpspringe,
Han
h) Olycka, infortunium. Ihre cruorem inler-
pretatur.
c) Förlikning, compositio.
II. 22.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.