52 
XXXII. STORA 
RIMCHRONIKAN, 
I livar Härad ok skulle lara, 
Ok mötas alla vid Morating, 
Tliet Budh foor alt Rijket omkring: 
The niottis alla Midsommars dag, 
I godan Tima ok god Lag. 
En rijker Herre en dogande man, 
Han talade som han väl kan: 
I ären Gudi välkoinpne här, 
Bönder ok Hoffinän hvad thet är, 
Vij hafva oss hugt Konung välja 
Ok viljom ther med ey langer dvälja. 
Jak hafver hördt sagt allan min alder, 
Tarder Konung a Morating valder, 
Med alla Landa vilja ok Laga, 
Han varder goder alla daga, 
Ok faar med Folcke goda häll 
Ok varder milder ok är säll, 
Ok gifver Bondom godan fred, 
Then Konung torptom vij nu ved. 
Gudh gifvi oss then , svarade the, 
Ther Rijkena matte aff glädi skee! 
Drotzeten hade Konungen i Fampn, 
Han sade; vij hoppoms göra Rijkena gagn, 
Ok myckin fromma fram a leed, 
Sva at Rijkzens ära varder bred ; 
Vij hafvom tva ädla Lanzherra, 
The äre döde, ty är värra ! 
Sviker som Hertog Erik var, 
Ok hans Broder Hertug Waldemar, 
Them hafvom vij skadelika mist, 
The vore förrådde med falska list: 
Vij vetom väl vara skadamän, 
V j hafvom thet hämpt, ok skolom än 
Hata them alt thet vij gitta, 
Å mädan vij them lifvande vitta. 
Thet hafver Konung Byrger giordt, 
Vij hafvom honom aff Rijket hördt, 
Tue Lycka hafver Gudh oss gifvit, 
At vij hafvom han aff Rijkit drifvit, 
För then last han begick 
A sina Bröier, tha han them fick. 
Vij vunnom honom Land ok Borgar aff, 
Med the hielp Gndh oss gaff, 
Sva at han ey skal ok aldrig maa 
Optare vald i Sverike faa. 
iNu magom vij ey Konung länger umbära, 
Gudh gifve lionojn Hälsa, Lycka ok Åra! 
Vij skolom i dag thenna Jonkar til Konung taka, 
Thet viliom vij göra för then saka, 
At Rijket skal ther aff hafva tröst: 
Gudh hafver nu skött van vanda löst, 
Sva att vij magom lifva utan kijff, 
Gudh gilve honom Hälsa ok longt lijffl 
Ok late han länge med oss lifva; 
Ther vij viliom i dag Konungz nampn glfva! 
Hoffmän, Bönder ok alla samman 
Öpte, ok sade alle Amen ! 
Vill Gudh innan Himmerijke, 
tian maa väl vara sins Faders lijke. 
Tha valde the Jonkar Magnoss, 
Hertog Eriks Son, siger man oss, 
At han ekke äldre var 
An tha pa sitt tridie Aar. r) 
Herrana ginge honom alla a hand, 
Ok loto honom upp bade Borgar ok Land, 
Ok vordo alla ther hans Män, 
Ok tiente honom som the göra ok än, 
Ok var valder vid Morasten; 
Sidan vände Bönderna ater igen, 
Ok sade hvar för sino härade, 
Hvilke män sin Herra sva ärade, 
The vore värde god lön, 
Sva att thera Barn skulle hafva thess rön. 
Fl an finge aldrig öfver Svenske vald, 
Vore ey thera ärfvode sva margfald, 
Ok thera myckla manheet, 
Som aller Christendomen veet, 
Att the hämpnes thera Herra sva, 
Att all Verldin lägger them tack uppa. 
44 . DEM SAMME BLIFVER OCK KONUNG J NOR 
RIGE. IDEM REX KO RVEGIÆ. 
onung Hakon bief ok tha clöder, 
Ok Konung Erik, the vore tvo Bröder, 
Var Herre kallade them bada till sik, 
Konung Hakon ok Kong Erik. 
Norgis Rijke stod Konunga löst, 
Ok the hade inga andra tröst, 
Ån a Kong Magnus ther valder var, 
Ok Konunge nampn i Sverike baar. 
Han var skylder Konung Hakon 
Sva när, att han var hans Dotterson; 
Hans Fader heet Hertog Erik hin mille, 
Thet gick alt som vaar Plerra ville, 
Ok Sverikis Män the hulpo till, 
Thet skall ä fram var Herre vill. 
Han vart ok Konung i Norrige, 
Thet ville Gudh at sva skulle skee, 
Han är nu Konung öfver tv Rijke, 
Faa Christna Konunga lifva nu slijke. 
Vardberg ok Norra Plalland 
Hade han frijt i sine hand. 
The ära han fick ok hafver än, 
Thet vulte honom Gudli ok Svänska Män. 
r) Cod. i2 habet : Ty lian war hertog Ericss son. 
Ther före skedde honum tolken mon 
SLUT PÂ FÖRSTA RIMCHRONIKAN IFRÅN ÅR 1222 TILL l3ig, 
FINIS CHRONICI RHYTHMICI MAJORIS AB AN. 1222 AQ 13ig.