CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS
4 *
The han innan Norge atte.
Konungen ok Iian yoro satte,
Ok yart tlia Fougde fram a leed.
Ty vart honom Hertug Erik vred,
Ok ville Husit aff honom vinne;
Elan sade: Jak later thet ey, med minne
Jak far thet, förr än jak far hädan.
The Nordmän redde sik a mädan,
Ok vilde hafva Husit löst.
Vinteren hade sva älfvena fröst,
At man matte henne rijda ok ga,
Nordmän gjorde ena resa tha,
Ok hade en Riddare ythsändt:
Honom var illa atervändt,
Han hade inyckit folck med sik.
Tha tog Hertug Erik,
Ok vijste moot honom Her Bärna,
Han kunde väl vägen, ok giorde thet gärna.
Konungen b) hade honom fördrifvit,
Tha var hans nampn i Paris skrifvit,
At han var en Mästare i boka list:
I the resa halp honom Christ,
Sva at the möttes under en lidh, c)
Vid ett Varg om morgons tijd.
Konungsens Riddare var ther saar,
Sva at han hade nog ett Aar.
Nordmän tappade ther siger,
Tha at the resa var ey diger,
Tha var hon them tha skadelik,'
The Nordmän gafvo sva illa sik,
At hären vände all ater:
Tha man seer at illa later,
Tha flyr man gärna ok väyger skada,
Söm timar opta monga stada.
Then tijd Fougden thet fra,
At han matte ey hielp aff them fa,
Tha gaff han Husit, som Hertugen bad;
Tha satte Hertogen i hans stad
En Riddare aff Tyskaland,
Honom satte han Kungälla i hand.
Her Tord Vnge reed tha bort,
Then väg han gat til Konungen spordt,
Ok sagde : jak hafver husit gifvit,
Ther hafver mik nöd ok tvang til drifvit:
Vil Hertogen dagtinga med eder,
Thet är thet jak ider rader ok beder.
Jak ville at i baden sedt hans makt,
Som han hade Husit med belakt.
Han ligger i Kungälla än,
Ok hafver mang tusende goda män’,
Ok skal han vilia til fulla ga,
Ok skulom vij ey dagtinga fa,
Han bränner Vijkana alla i röter,
Sva at Norge fa seent böter.
Konungen sade: jak vil thet göra,
Vil han mina ord höra,
Oss skulle val sämja badom,
Han sätter vthländske manne radoin:
A mädan han vil them lyda ok sätta
Han skal aldrig vthan kijfva ok träta, d)
Tha kom Hertog Erikz budh
Att Konungen ville hafva grudh, é)
The kommo tha samman ok talades ved,
Tha var ok lijkare till fred,
Ok lato thet innan en dag standa,
Ok fred skulle vara innan landa.
Then giorde Gudh , som bäst förmatte !
Om Sommaren vorde the satte:
Om Fastagangen var thetta,
Att the talade sva till sätta.
5 7 .
PRIT) MSO NG1IRTGJE. PAX CUté XQRVEGIÄ*
ïïertog Erik reed tha hem,
Ok lot kundgöra allom them,
Varit hade i hans häär,
Antinge annor stadz eller ther,
Att han vilde them ärliga berede ö)
Ther elfter om Paschaskede, b)
The skulle Vintern qvarre vara,
Ok sedan uth c) af Rijket fara:
Ok gifvin ider alla godan tröst,
Idra panta varda väl löst.
Om Paskan giorde han ett hof,
I Lödösoin med mycket lof,
Han af mangom mannom fick,
För then tockt han ther begick."
Han giorde manga Riddare af them,
Ok sände them väl till Landa hem ,
Med Gull, Sölf ok dyra Kläder.
Thet är thet godz man väl städer,
Thet man gifver en dogande man,
Then som thet förskylla kan.
The gärande voro ther alle rijke,
Seent ta födes hans lijke,
Then mille Hertog Erik,
Ther sva mykla dygd hafver med sik.
Sidan foor han til Steensöö,
Ok Kong Hakon gafF honom sina Möö,
Ok vorom ther saate med helom hug,
Ok drog ingen sidan vid annan strng. d)
Thessa Konungz Rijke try
Dra
ft) Utrum Haquinus, an Birgerus, non dici-
tnr. Lutetiæ Paxisiorum promotus Magister. Eri
cas Ohii Beronem vocat. Bero Näf fidelis Mini
ster Birgeri Duci.s Sveciæ ScPædagogus Dom. Magni
Regis s cp ult us in Värnhem. v. Stiernman Hold.
Minne, p. 97.
c) Led, apertura, foramen mun sut sæpi*.
Etjaia clivus montis.
d) Codices 1. 2. Honom skal aldrig skorla at
träta. Lites eum numquam deficient.
e) Grud, grid, gisslaii, obsides, etjam frid, pax.
u) Betala, compensare.
ft) Codices 5 : Paska thet skedde.
c) Cod. 1. 2. ig uth.
d) Codex 1. Trug.
IL i*.