LXXXV
Det Meklenburgska husets välde var nu fullständigt
brutet, ehuru Albrekt sjelf ej velat uppgifva sina för
hoppningar att återfå kronan. *) Den period i Sveriges
historia, som bär namn af Albrekts regering, hade börjat
med att inrymma åt utländningar en alltför stor inflytelse,
och ehuru detta i sig sjelft var ett snart öfvergående ondt,
enär det redan under hertig Albrekts sista år mycket
aftog, **) har det dock haft betydande följder; ty närva
ron af de Tyska riddare och adelsmän, som med Albrekt
inkommo i landet, ehuru i sig sjelf otillräcklig att stödja
den nya konungens magt, gjorde honom främmande för fol
ket, och nödgade honom i stället att helt och hållet kasta
gier i de inhemska stormännens armar. Tyskarnes exempel
bidrog ock att hos dessa sistnämnde utveckla och stärka
de fördomar och anspråk, som de grundade på ridder-
s k a pets höghet, i jemförelse med andra samhällsklasser.
Albrekts tid blef sålunda mindre märklig för den öfver-
vigt, som Tyskarne derunder erhöllo, än derföre att den
fullbordat den af K. Magnus förgäfves bekämpade om-
hvälfning i hela samhällsskicket, hvilken till förmån för
aristokratien beröfvade både konung och folk de rättighe
ter, som förut tillkommit dem. En öfversigt af de fördelar,
som de högre stånden på denna tid vunno, är derföre
äfven upplysande för deras föregående strid med konunga-
magten, och med blicken fästad på likartade företeel
ser i andra länder, kan man knappt tvifla, att begäret
efter dessa fördelar, hvilka först satte de Svenska stor
männen i jemnbredd med de Danska och Tyska, varit
den egentliga driffjedern till deras förnyade uppror och
stämplingar emot Magnus Eriksson.
*) Han beklagade sig vid Hanscmötet i Lübeck d. 8 Sept. 1397, att Drottning
Margareta hade lfttit kröna en till konung i Sverige och dermed berölvat
honom hans kungliga namn. Suhm XIV: 417. Sina ansprftk pä thronen
afsade han sig först år 1405.
**) Utom Stockholms slott känner man icke, att något mer än Örebro slott
under K. Albrckts senare regering egentligen varit i Tyska hotviasmans
liiinder. Rodlef van Dollen nämnee såsom fogde på Orebro slott lo// oen
Korte (Conrad) van Alen ”foghate i Nærike” 1386.
