LXXXII
Men Albrekt hade ännu ifriga anhängare bland sina
landsmän, särdeles i Stockholm, der Tyskarne utgjorde,
om ej den största, åtminstone den förnämsta delen af be
folkningen, och genom ett skändligt dåd snart undanröjde
alla dem, som misstänktes för att kunna göra dem mot
stånd. Om besittningen af denna stad hvälfde sig sedan
striden. *) Det Meklenburgska ridderskapet och de båda
städerna Rostock och Wismar togo, med brorsonen hertig
Johan i spetsen, Albrekts parti. Bevarade skepp utgingo
beständigt, hvilka oroade de Svenska kusterna och han
deln på Östersjön, under förevändning, att undsätta Stock
holm och utverka Albrekts och hans sons frigifvande;
men i verkligheten ofta för att drifva sjöröfveri. Mar
gareta hade ingen flotta, hvarmed hon kunde möta dem,
ty den gamla inrättningen af sjöförsvaret i Danmark, som
var likartad med den Svenska, var alldeles förfallen. Sedan
Hanseaterna bragt hela den nordiska sjöhandeln i sina
händer, fanns ingen tillgång hvarken på värbara skepp
eller sjöfolk. Vitalianerna, såsom fribytarne kallade sig,
bemäktigade sig i K. Albrekts namn år 1392 Got
land, och hade derigenom fått en fast medelpunkt, som
var särdeles passande för deras yrke. De hade dessutom
äfven andra befästade platser, särdeles vid de aflägsnare de-
larne af Östersjön, hvilka utan en flotta voro mer eller
mindre otillgängliga. Äfven i den södra delen af Östersjön
voro sjöröfvarne så fruktade, att Hanseaterna i tre år måste
afhålla sig från det indrägtiga sillfisket på Skånes kuster.
För att undanrödja hvarje rättmätig förevändning, utver
kade derföre Hanseaterna, efter långvariga underhandlingar
mellan Drottning Margareta och Meklenburgarne, ett tre
årigt stillestånd, som afslöts på Lindholms slott, d. 25
Juni 1395, och i följd hvaraf K. Albrekt med hans son
blefvo stälda på fri fot och sju af Ilansestäderna vid Öster-
’) Herbreclit Kiinigsniark var iimiu d. 7 Sept. 1389 höfvidsman, och Lydeke
Rytz fogate i Stockholm (Original-bref i Riks-Arkit.), men i slutet af aret
hade den förre lemnat sin plats till Otte Beyenvlet, enligt ett dokument i
Nordinska Sami. i Uppsala Bibliotek.
