LXXVII 
dure utöfvat. Men Bo Jonsaon hade vetat förebygga att 
hans förpantningar och egendom genast efter lians död skulle 
förskingras, derigenom att han utsett tio af de mäktigaste 
männen i riket till verkställare af sin yttersta vilja och 
förmyndare för sin efterlefvande hustru och barn. Han 
hade dervid förfarit med den omsigt, att för den händelse 
att någon af dessa ”testamentarier” afginge, han äfven för 
ordnat, hvem som skulle träda i hans ställe. 
Genom ett href, dat. Telje d. 23 Sept. 1386, kal 
lade K. Albrekt ej blott testaments-exsecutorerna, med un 
dantag af Erik Kettilsson, utan ock alla Bo Jonssons fog 
dar och embetsmän, att infinna sig hos honom, med de 
bref och bevis de kunde förete, och erbjöd dem full sä 
kerhet eller lejd intill nästa kyndelsmessa, samt för dem, 
som voro från Österlanden, intill dess de utan hinder af 
is eller oväder kunde återvända hem. (Nm 79). Men 
exsecutorerna voro icke benägna att foga sig eftei ko 
nungens önskningar; ty han fordrade bland annat att sjelf 
blifva förmyndare för Bo Jonssons enka och barn. Efter 
någon tid förklarade de sig villiga att underkasta fragan 
en kompromiss utaf opartiska män ibland riks—raden, och 
den 21 Jnni 1387 blef ett nytt lejdebref*) för dem ut- 
färdadt, med afseende på ett möte, som skulle hållas 
vid Kungshamn, utanför Stockholm, hvarjemte konungen, 
då han samma dag gaf Jäppe Abrahamsson, Djeken, som 
varit Bo Jonssons fogde i Åbo län, fullmagt å förvalt 
ningen af samma län, för enkans och barnens räkning, 
gjorde det förbehåll, att han skulle underkasta sig det ut 
slag, som den förenämnda kompromissen komme att gifva 
(N:o 82). 
Men blott två dagar senare var konungen färdig att, 
utan sådant förbehåll, i sin egenskap af förmyndare, åt 
Jäppe Djeken utfärda en ny fullmagt att behålla förvalt 
ningen af länet, intill dess Bo Jonssons barn blefve myn 
diga, hvarjemte han frikallade honom och hans biträden 
*) Anfördt af Lagerbring, Svua It. Hist. III: 703.