LXXIV
hafva varit en af dem, hvilka år 4362 för sin uppstud
sighet af Magnus blefvo landsförvista. Att han varit en
af de första, som trädde i underhandling med hertigarne
af Meklenburg, är tydligt deraf, att han hade tjenat dem
med sin borgen vid deras förenämnda öfverenskommelse
med Nils Thuresson (N:o 26). Under de första åren af
Albrekts regering var han en af dennes förnämsta anhängare,
ehuru hans namn i de offentliga handlingarne är ett af
de sista; ty han var blott väpnare eller knape, och synes,
besynnerligt nog, aldrig hafva emottagit riddare-värdig
heten. År 4366 erhöll han, såsom vi sett, af K. Albrekt
uppdrag att underhandla med Waldemar och Hakon, samt
blef följande året ombetrodd befälet å Stockholms slott.
Han var redan då eller blef åtminstone samma år Inirads-
höfding öfver Dalarne, *) år 4 369 fick han fullmagt
såsom konungens embetsman, och blef vid samma tid lag
man i Östergötland samt vid år 4378 äfven i Finnland.
Redan 437 4 var han den förnämste bland rådets med
lemmar, och emottog, såsom vi nämnt, år 4 375 drotsvär-
digheten, hvarmed den högsta domsrätten var förbunden, så
att den vid räfstetingen utöfvades ej å konungens utan å
hans vägnar. Detta hindrade honom icke att äfven sedan
låta nämna sig till häradshöfding i Tjust, så att han skulle
kunnat sjelf döma i alla instantier. Alla dessa befattningar,
med undantag af befälet å Stockholms slott, hvilket han år
437 4 lemnade, bibehöll han till sin död, ehuru de under
ordnade domare-embetena nästan alltid förvaltades af vi
karier. Han var i öfrigt ständigt sysselsatt att genom
köp, byten och andra utvägar föröka sin enskilda förmö
genhet, och de sakören, hvilka han vid sina många do
mare-befattningar egde uppbära, voro i hans hand ingen
obetydlig inkomstkälla, heldst confiscation af all den an
klagades egendom den tiden var mycket vanlig. Han e-
mottog äfven donation å gods, som tillhörde en Albrekts
motståndare, Clemens Petersson, och då denne efter förlik—
*) Kröningssvävd o. liden, Diplomat. Dalekarl. I: HG— 44.
