LXlX
gåfvo i Wismar d. 4 Aug. '137/ en försäkran, att efter
sin yttersta förmåga och med alla de gods och fästen, som
de hade i Danmark medverka, att den unge hertig Al
brekt måtte komma till sm arfsrätt i Danmark, samt att
hålla de tvenne slott, som å hans vägnar skulle dem öf-
verlemnas, honom, hans fader och farfader till handa.
(N:o 68.) *) Följande året pantsatte hertigarne trenne
härader i östra delen af Jbkane, Järestads, Gräids och
Göinge, till trenne andra Skånska adelsmän, Peter Duve,
Jakob Axelsson (Tott) och Jesse Duve,**) och de förbin
delser dessa dervid afgåfvo att tjena hertigarne under sitt
kria- mot Danmark, (de båda sistnämnda skulle utrusta,
den ene 20, den andre 50 väpnare) gifva anledning till
den förmodan, att dessa härader redan voro i hertigarnes
våld. (N:o 69 -71).
Danmark led utan tvifvel mycket af dessa Meklen-
burgska eröfringsförsök, hvilka främjade det sjelfsvald,
som herrskade så väl bland de inhemska som Tyska stor
männen i landet; men emedan Hanseaterna icke ville
tillåta några kaperier hvarken från de fasta slotten eller
på öppna sjön, och derföre icke heller denna gång kunde
lemna Meklenburgarne medhåll, hade drottning Margareta
lättare att bibehålla öfvervigten. Sedan den ,ärelystne och
förslagne hertig Albrekt år 1379 aflidit, upphörde all
egentlig fara frän detta håll, ehuru hans söner ännu i nå
gon tid fortforo att öfva fiendtligheter. — Sverige tog der-
uti, så länge hertig Albrekt lefde, ingen väsendtlig del.
Med Norge hade den år 1371 afslutna freden icke
blifvit långvarig. Redan 1374, om ej förr, var kriget
åter utbrutet, ehuru vi icke känna mera derom, än att
tvenne af K. Albrekts förnämsta män Karl Ulfsson (af
Tofta) och Bengt Filippusson derunder blifvit tillfånga-
*) Äfven Kurd Moltclie, som nu var höfvidsman på Wordiugborg, har vid sam
ma tid afgifvit eu förbindelse att hjelpa hertig Albrekt till sin rätt i Dan
mark, dat. Arneborg d. 14 Ang. 137/. Orig, i Schwerin.
*‘) Troligen den ”,lens Nielssön som kalles Dwæ'’, (De ældste Danske Archiv-
Kegistraturcr I: 156) och ”Johannes Niclæsou” i beslutet om en allmän lands-
frid i Skåne af år 1380. Suhm, XIV: adO.
