dokumenter, likasom i en förbunds-traktat med den Lif-
ländska orden, står hertigens namn bredvid konungens;
men i öfrigt synes hans inflytande nu mera vara i afta-
gande, och en förändring i styrelsesättet inträdd. Bo Jonsson
upphöjdes till konungens och rikets drots, (N:o 62), hvar-
igenom den högsta domsrätten öfverflyttades i hans hän
der. Sten Bengtsson (Bjelke) blef, om ock icke nu genast,
åtminstone följande året, förordnad till riksmarsk, hvilket
embete han sedan innehade ända till Albrekts afsättning.
Hertigen afstod äfven tiil konungen eller drotsen en stor
del af sina förpantningar i Sverige, såsom Kalmar län
(N:o 63 o. 64), hvarest Vicke von Vitzen stadnade såsom
fogde. Äfven Nyköpings län, som för hertigens räkning inne
hades såsom pant af Raven von Barnekow, med hvilken
kontraktet derom år 1373 * *) och senast i början af år
1375 blifvit förnyadt (N:o 49, 57, 58), synes kort der-
efter hafva blifvit öfverlåtet till BoJonsson.**) Att her
tigen likväl ända till sin död haft qvar en del af sina
förpantningar i Sverige,***) synes af ett d. 6 Dec. 1378
skrifvet bref, hvari han anmodar Bo Jonsson att betala
en skuld utaf de penningar, som för hans räkning först
inflöto af detta rike (N:o 72).
Hertigen hade knappt återkommit till sitt hemland,
förr än Waldemar nedlades på sotsängen, och han deri-
genom kunde vänta sig, att den önskan, som under de
sista åren så mycket sysselsatt honom, skulle snart gå i
*) Enligt aftal skulle en del af pantsumman för Lawe (nu Lage) i Meklenburg
ofverflyttas på Nyköping och den del af Uplanden i Sverige som Barnekow
innehade, hvarmed troligen ej Ssyftas det egentliga Uppland, utan Svealand
i allmänhet.
*) Stiernman anför i Svca och Gotha Höfdinga Minne, I: 101, ett kontrakt
mellan hertig Albrekt och Bo Jonsson, dateradt Rostock d. 24 Juni 1346.
hvarigenom slottet pantsättes till den senare, men emedan Albrekt deri kallas
”hertig” och Bo Jonsson vid den tiden sannolikt var ett barn, mäste årtalet
vara felaktigt, och uppgiften passar icke in pä något tidigare år än 1370.
*) Hertigen hade under sin vistelse i Sverige gått i författning om inrättandet
af ett mynthus vid Silfbcrget (N:o 01) och afslutit kontrakt med några köp
män i Stockholm om försäljning af jern och koppar, (N:o 02) hvaraf synes
att han ännu ämnade behålla Bergslagen och Dalarne.