Full text: Sveriges förhållande till Mecklenburg intill slutet af fjortonde seklet, samt dess inre tillstånd under konung Albrekt (Första Delen)

LXIV 
af förenämnda höfvidsmän och borgherrar återfordra 
hvad de tillegnat sig af tionden och sådana gods, som 
biskop Gotskalk sjelf inköpt (N:o 65, 66). 
Dessa oordningar voro icke enstaka utbrott; enligt 
de underrättelser som inlupit till påfliga stolen, voro per 
sonliga misshandlingar och mord samt plundring och mord 
brand, äfven i kyrkor och andra heliga orter, inom stiftet 
vanliga, och våldsverkarne njöto skydd och tillhåll på slot 
ten. Påfven Gregorius XI fann sig deraf föranlåten att 
anbefalla ärkebiskoparne i Uppsala och Lund samt bisko 
pen i Lübeck att förkunna bannlysning öfver dem, som 
gjort sig skyldiga till sådana våldsgerningar. *) 
De förhoppningar, man vid 137 1 års förlikning gjort 
sig, att de främmande fogdarne och höfvidsmännen skulle 
få lemna rum för infödda Svenskar, hade icke heller gått 
i fullbordan. Hertig Albrekt innehade ännu, så vidt man 
vet, alla sina pantelän, och dessutom voro Tyska höf- 
vidsmän äfven i de delar af riket, som egentligen skulle 
bero af riks-rådet. Borgholms slott, som enligt öfverens- 
kommelsen bordt lcmnas i Bo Jonssons händer, innehades 
ännu 1375 af Vicke van Vitzen (N:o 64). Konungen 
sjelf tyckes icke hafva ansett sig trygg, om han icke var 
omgifven af sina landsmän. Herbricht von Köningsmark 
hade redan 1371 blifvit höfvidsman på Stockholms slott, 
Volrad von Tzule (Zeulen) var konungens kammarmästare 
(N:o 67). Tyska krigare sändes ofta af hertigen öfver från 
Meklenburg, för att gå i hans tjenst (N:o 52, jfr N:o 54). 
Sinnesstämningen i Sverige synes af dessa anlednin 
gar varit betänklig, då hertig Albrekt om hösten 1374 
åter kom öfver hit. Med Bo Jonsson, som då uppehöll 
sig i Finnland, der han underhandlat med Ryssarne, **) 
*) Bullan, dat. Avignon d. 22 Dec. 1374, tinnes i en samtidig vidimation i 
Riks-Arkivet. Dylika bullor finnas iifveu i biirjan af följande året utfärdade 
rörande Uppsala och Strängnäs stift. — Jfr Celse, Apparatus ad Hist. Svio- 
Goth. p. 135. 
**) I ett bref till ärkebiskop Birger, dat. Åbo d. 9 Maj (1374), skrifver Bo 
Jonsson, att han straxt skulle resa derifrån till Wiborg, för att dagtinga 
med Ryssarne. Troil, Skrifter och Hand!, till upplysning af Sveriges Kyrko-
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.