LXIII
foglig. Icko heller i afseende på de klagomål, som blifvit
anförda öfver fogdars och höfvidsmäns förtryck, hade den
nyssnämnda försäkran haft åsyftad verkan. Våldgästning,
enskilda fejder, plundring och olaglig beskattning hörde
ännu till ordningen för dagen, och hvad som för Albrekt
var det farligaste, presterskapets samt adelns egna med
lemmar och landbor voro icke alldeles frikallade från den
behandling som det öfriga folket var underkastadt. *)
Ett slående exempel på sjelfsvåldet bland stormän
nen lemnar förhållandet uti Linköpings stift. Biskop Got-
skalk blef under en resa d. 3 Febr. 1374 **) vid Lin-
derås kyrka ihjelslngen af riddaren Matts Gustafsson
(Sparrc) och hans följe, samt åtskilliga biskopens tillhö
righeter tagna ifrån hans tjenare. Domkapitlet försatte
genast d. 8 i samma månad alla deltagarne i bann ; men
i stället att beifra våldsgerningcn, skyndade sig åtskilliga
höfvidsmän och borgherrar inom stiftet, en Henneke Mol-
teke på Stäkeholm, PIenning Königsmark på Öland, samt
Gerdt Snakenborg, Arnold von Vitzen och Erik Karlsson
uti Östergötland, att tillogna sig ej blott biskopens lös
ören, utan äfven biskopsstolens inkomster och gods, så att
ingen ting blef öfrigt för Gotskalks enskilda tjenare, hvilka
hos honom hade stora summor innestående. Matts Gu
stafsson synes i nära två år dröjt att vidtaga någon åt
gärd till brottets försoning, hvilket, såsom den tiden var
vanligt, skedde genom gåfvor till kyrkan, och saken blef
åtminstone icke förr än år 1379 fullständigt uppgjord.
Gotskalks ”hofmästare” Conrad von Helpten fick ändtligen
år 1377 enligt rådets beslut af efterträdaren, biskop Niklis 5
en anvisning att, för sina och sina medtjenares fordringar,
*) Den åberopade öfverenskommelsen oin landsfreden och bekräftelsen pa fräl-
sets privilegier jemte nedan anförda exempel torde kanna anses för tillräck
liga bevis.
**) Att det var detta år, och ej 1372, som mordet skedde, synes ej blott af
bannlysningsbrefvet, utan bestyrkes ock deraf att biskop Gotskalk d. Id Jan.
1374 af K. Albrekt erhöll ett bref, hvarigenom Ledhebergha och Ludder-
howd lemnas biskopstolen i ersättning för IIumblacum. Dada brefven åro
tryckta i Spegels Bevis till Biskops-krönikan s. 130, 132.
