LVIlI
dag då det blefve uppsagdt. Ej blott staden och slottet
med alla dem som reste dit eller dän skulle kunna trygga
sig vid detta stillestånd, utan det skulle äfven gälla för
båda partiernas anhängare, bland livilka å Albrekts sida
biskop Thyrgils i Strängnäs uttryckligen namnes. Äfven
om K. Albrekt eller hans fader anlände till Stockholm
före den bestämda tidens utgång, skulle stilleståndet likafullt
iakttagas; konung Magnus skulle hederligt och väl behandlas
samt ej bortföras från Stockholm, hvarken till lands eller vat
ten. Bo Jonsson lofvar särskildt, att ej med olagliga skatter
besvära de provinser och städer, som han å konungens
vägnar vid dennes bortresa innehade, hvaremot bönderna
skulle vid lagligt straff vara pligtiga att å länsmännens
bud erlägga de i hvarjo folkland och härad vanliga ut-
skylder, med livad deraf ännu kunde innestå (N:o 44).
Hertig Albrekt hade, medan denna resning påstod,
likasom sedan under K. Hakons tåg mot Stockholm, af
andra ärender varit förhindrad att komma sin son till
undsättning; men att han derföre icke lemnat dennes an
gelägenheter ur sigte, visar sig af den öfverenskommelse
han d. '17 April s. å. ingick med den utnämnde biskopen
i Linköping, Gotskalk, *) hvilken, medan han väntade att
komma i besittning af sitt stift, vistats vid K. Hakons hof,
och nu var af honom öfversänd till Tyskland, för att un
derhandla med Hansestäderna. Hertig Albrekt, som tro
ligen under denna resa personligen sammanträffat med
honom, gaf honom då en försäkran, att K. Albrekt och
hans arfvingar skulle aflägsna biskop Niklis ej blott från
stiftet, utan ock ur riket, så att Gotskalk kunde komma i
ostörd besittning af stiftet, och i öfrigt på allt sätt be
skydda och understödja honom, hans kyrkor, kloster och
presterskap, hvaremot Gotskalk åtog sig att söka bemedla
*) Om tiden för hans utnämning känna vi ej mer än att lian d. 20 Nov. 1365,
såsom biskop i Linköping, bevittnade K. Waldemars privilegier för Hansea-
terna samt att K. Hakon vid underhandlingen med Hanaeaterna i Juni 1370
säger, att Biskop Golskalks och Linköpings domkyrkas gods på Öland blifvit
af dem bortskänkte, under det de innehade Borgholm, (alltså före Oet. 1306).
Lappenberg s. 576, 607.
