XMI 
land och dessutom Elfsborgs slott med den lilla Iands- 
sträcka det i dess grannskap innehade vid Westerhafvet. 
Deremot skulle Danmark bistå K. Albrekt att försvara 
sina öfriga besittningar mot hvem som heldst, och oni 
Waldemar hädanefter gjorde någon eröfring i Sverige, 
skulle han genast antingen nedbryta slotten eller öfver- 
lemna dem åt Albrekt. K. Hakon skulle i nödfall med 
vapenmagt tvingas att gifva sitt bifall till de gjorda af- 
trädelserna, men Waldemar i öfrigt ej vara pligtig att 
understödja K. Albrekt och hertigarne mot Norge. Efter 
ett halft år, eller vid kyndelsmessan 1367, skulle K. 
Albrekt infinna sig i Kalmar, och K. Waldemar å det 
nybyggda fästet vid Bröms, å Blekingska gränsen, hvar- 
dera åtföljd af sitt rikes råd, för att ytterligare befästa 
den nu aftalade freden, men utan rätt att upphäfva de re 
dan bestämda vilkoren, och skulle ratificationen af denna 
»eviga fred», beseglas af alla domkapitel, biskopar, prela 
ter och abboter, alla riksråd, samt femtio de förnämsta 
riddare och väpnare och slutligen af 10 de bästa köp 
städerna i hvardera riket. 
Sådant är innehållet af det exemplar af det Ale- 
holmska fördraget, som Waldemar utfärdat (N:o 31); men 
det som i K. Albrekts namn är uppsatt innehåller der- 
jemte i vissa delar nya bestämmelser. Waldemar erhål 
ler deruti äfven bekräftelse å besittningen af Halland, med 
Warberg, och uttryckligt löfte att erhålla Elfsborg i godt 
stånd, i händelse att hertigarne fingo det i sitt våld. K. 
Magnus skulle ej utsläppas ur fängelset, förr än han gått 
in på att godkänna alla afträdelser; med K. Hakon skulle 
Albrekt ej på två eller tre år ingå någon förlikning, och 
först sedan äfven han biträdt denna fredstraktat; i hän 
delse krig åter utbröte mellan honom och Albrekt, skulle 
Waldemar med all sin magt understödja den senare *). 
') Detta exemplar af fördraget finnes ännu i Danska Archivet, och är till 
sammans med (lera hithörande handlingar tryckt af Gram uti Videusk. Selsk. 
Skrifter IV: 233.