XXXV
beth hade först sent på hösten utseglat från Lübeck och
blifvit väderdrifven till Skånska kusten, hvarefter hon af
den Danska ärkebiskopen och af K. Waldemar med
skenbar artighet qvarhölls. Magnus och Hakon inbjödos
sedan af Waldemar til] Köpenhamn, och förmälningen med
Margareta firades d, 9 April '1363, oaktadt prinsessan
ännu blott var '1 I år gammal.
De närmare motiverna till detta steg äro visserligen
icke fullt bekanta; det synes likväl ganska naturligt, att
Hakon icke gerna velat låta den Svenska aristokratien
påtvinga sig en brud, och då endera förlofningen måste
brytas, han föredragit den frivilligt ingångna framför den
af omständigheterna påtvingade. Ett annat skäl kunde
också hafva varit, att giftermålet med Margareta, sedan
Waldemars enda son blifvit drabbad af en obotlig sjuk
dom *), lofvade utsigter om icke på Danska thronen, åt
minstone på en del af riket.
Men de missnöjda stormännen fingo härigenom blott
så mycket bättre anledning att göra konung Magnus för
hatlig. Han hade, utspridde man, på förhand med K.
Waldemar aftalat om allt hvad under de fyra sista åren
timat. Eriks död, Skånes förlust, Wisbys plundring,
Ölands härjning, den Holsteinska prinsessans tillfångata
gande skulle, enligt de rykten som utspriddes och sedan
äfven vunnit plats i historien, varit ej blott hans skuld,
utan rent af hans eget verk, och enligt det fördrag som
år i 361 var afslutadt med grefven af Holstein, borde
alltså nu hela riket vända sig till denne. Några af de
missnöjde **) gjorde också verkligen grefve Henrik ett
anbud att emottaga Svenska kronan, men antingen han
funnit anbudet förenadt med vilkor, som ej öfverensstämde
*) Han dog sedan den 18 Juni, som det säges i vansinne, till följd af ett sår
' från ett eldvapen, som lian föregående året erhållit vid Helsingborg.
**} Biskoparne Nils i Linköping och Thomas i Vexjö, Karl Ulfsson af Tofta,
Niklis Thuresson (Bjelke) och Erik Karlsson, enligt Corner och Krantzii
Svecia, L. 5, cap. 30, hvarest namnen dock äro något vanstolda.