XXV
gen anvisning å bestämda poster af de tre nästföljande
årens kronouppbörd af Dalarne med Kopparberget samt
tre härader i Fjerdhnndra, nemligen Simbohundare (Sim-
tuna), Thorsåker (Torstuna) och Ashundare ; dock med
förbehåll att få afdrag å kapitalet för hvad inkomsterna
för året kunde öfverskjuta 4,000 mark (N:o 20).
Äfven Eriks tillgångar voro redan uttömda och då
hans hjelpare Albrekt icke lät nöja sig med de stora
fördelar han redan fått sig tillförsäkrade, utan några af
hans Meklenburgiska adelsmän fordrade särskild ersättning
för hästar, som de uti Eriks tjenst hade förlorat, måste
åtta af dennes förnämsta anhängare åtaga sig ansvaret för
en summa af 510 mark silfver, och lofva att personligen
inställa sig i Lund i s. k. »inlager» eller bysättning, så
framt summan ej d. 6 Oct. vore till fullo betald (N:o 22).
Medan grefve Adolf och hertig Albrekt ännu voro
sysselsatta i Sverige, hade i Danmark händelser inträffat,
som hastigt drogo deras uppmärksamhet åt annat håll,
och det synes tvifvelaktigt, huruvida de någonsin kommit,
i besittning af de provinser, som de genom traktaten i
Jönköping förbehållit sig; att de icke länge fingo behålla
dem är åtminstone säkert. Ett farligt nppror hade nem
ligen utbrutit i Jutland om våren 1357, och Waldemars
magt syntes hotad. De Holsteinska grefvarne voro ej
sena att understödja de upproriska. Äfven hertig Al
brekt och konung Erik slöto sig i början af år 1358 till
Waldemars fiender, och hertigen kom på sommaren öfver
till Skåne med en betydlig trupp, i afsigt att derifrån an
falla Seland. Men som Waldemar der under tiden bragt
sina försvarsanstalter i god ordning, afstod hertigen från
sin föresats, återvände till Meklenburg, och biträdde se
dan i stället Holsteinarne vid eröfringen af Fernem *).
Erik synes icke hafva tagit någon verksam del i detta
krig, och afsigten med förbundet mot Waldemar torde
*) Annales Danorum 1357 — 1363 (fortsättning af den krönika som finnes tryckt
hos Laugebek 5 Script, rer. Dan. VI 5 519 — 531) i Miclielsens o. Asnmssens
Archiv für Gesch. Schleswigs Holst, u, Lauenb. B. II: 219.
