XIX
händelse icke betalningen följde inom ett halft år efter
vilkorets uppfyllande, Lolland lenmas såsom pant (N:o 12).
K. Magnus fortfor i det längsta i sitt förtroende för
sin svåger. Han beviljade handelsfriheter för Albrekt stä
der Eostock och Wismar *) och uppdrog åt honom gång
efter annan att underhandla med Lübeck och de öfriga
Wendiska städerna, med hvilka nordens konungar den
tiden hade så svårt att bibehålla grannsämjan. Så finnes
K. Magnus d. 9 Ang. 1352 hafva bekräftat ett stille-
stånd, som hertig Albrekt jemte fyra andra ombud afslu-
tit med Lübeck, att gälla intill nästkommande pingst, och
då detta stillestånd lupit till ända, förlängdes detsamma
intill d. 2 Febr. 1354 **). Under tiden erhöll Albrekt
d. 15 Dec. 1353 af K. Magnus ny fullmagt att jemte
grefve Henrik af Holstein bilägga alla stridigheter med
Lübeckarne, (N:o 13) och resultatet deraf blef ett nytt
stillestånd till d. 11 Nov. 1354, ty från denna dag räk
nas det senare ett-åriga stilleståndet, som Eådet i Lübeck
d. 8 Sept. s. å. åter afslöt med hertig Albrekt, å K.
Magni vägnar (N:o 16). Att hertigen d. 18 Dec. 1353
äfven erhöll fullmagt att underhandla med Eostock, Wis
mar och Stralsund, (N:o 14) var ett så mycket större
förtroende, som de båda förstnämnda städerna erkände
Albrekts öfverherrskap. De anmärkningsvärdt korta tider,
hvarpå dessa stillestånd ingingos, kunde för öfrigt göra det
tvifvelaktigt, om Albrekt icke vid dessa underhandlingar
antingen gått Lübeckarnes ärender eller ock derigenom att
frågan om krig och fred med denna mägtiga stad hölls
sväfvande, velat göra sig sjelf så mycket mer oumbärlig.
Men då man ser, att äfven sedan Albrekt upphört att
med dessa förhandlingar taga befattning, samma förfa-
*) Priv. f. Rostock, dat. 1352 äro tryckta i Wöcheutl. Nachr. 1754, efter^det
i stadens arkiv förvarade originalet ; men detta dokuments giltighet är något
tvifvelaktig, emedan konungens sigill icke finnes hafva varit dera fästadt,
och det kan möjligen blott vara ett förslag, som aldrig vunnit bekräftelse.
Ett mindre betydande privilegium för Wismar, gifvet på hertigens begäran,
är dat. den 30 Juli 1350. Vidim. afskr. i R.-Arkivet.
**) Lappenberg, Urkundenbuch s. 422.
