X
regeringen, hvilken ännu efter Henriks död med furstarne
Johan och Henrik af Werle d. 22 Aug. 1329 mot ho
nom afslöto ett ömsesidigt förbund *), är ingen anledning
att den länsförpligtelse till K. Kristoffer, som Henrik
åtagit sig, stört det goda förhållandet till Sverige, oaktadt
hertiginnan Ingeborg under tiden förmält sig med Knut
Porse, hvilket äfven bekräftas deraf, att då förmyndarne
för Henriks söner, Albrekt och Johan af Meklenburg år
1330 med furstarne af Werle ingingo ett förbund, mot
hvem som helst, undantogs uttryckligen konungen af Sve
rige och Norge **).
Sedan K. Magnus i början af år 1332 ***) blifvit
myndig, och kort derefter innebyggarne i Skåne och
Bleking, för att undgå de främmande pantherrarnes för
tryck, frivilligt underkastat sig hans spira, kunde den
emellan konungens syster och den unge furst Albrekt af-
talade förlofningen ej annat än förekomma den senare,
som nu äfven närmade sig myndighetsåldern, både för
månlig och smickrande; ty Magni välde sträckte sig från
Öresund till Ishafvet och från Nevas utlopp ända till
de aflägsna Norska skattländerna i Yesterhafvet, Grön
land och Orknö. Giftermålet gick också i början af år
1330 i fullbordan, och så väl Albrekt som Eufemia be
vistade sedan K. Magni kröning, som firades i Stockholm
d. 21 Juli s. å. hvarvid Albrekt slog sin svåger till
riddare.
Men den yttre storheten af K. Magni välde dolde
mycken inre oro och svaghet. Föreningen med Norge
*) Hildebrand, Svenskt Diplomatarium, IV: 120.
*') Anf. st. s. 15!).
*’*) Prof. Ke.vser har i Den Norske kirkes hist. Il: 242 blott på grund af do-
kumenterna om Skånes förening med Sverige och den omständigheten, att
Knut Jonsson vid den tiden nedlagt drotsembetet, kommit till detta resultat,
i strid med andra nyare författare, som hänföra konungens myndighets-för-
klaring till det följande året. Riktigheten hiiraf bekräftas af den samtidiga
Liibska krönikan, som omtalar händelsen i sammanhang med en Liibsk be
skickning till Bohus, i ändamål att vid detta tillfälle erhålla bekräftelse å
Hanseaternas privilegier, och således förtjenar vitsord, samt i öfrigt af det
anförda uttrycket ur stilleståndsfördraget med Danmark af år 1322.
