IV 
1 det fjortonde seklet, som här närmast skall sys 
selsätta oss, var Niklots Ims deladt i tvenne grenar, af 
hvilka den ena förde titeln: herrar af Meklenburg, efter 
en gammal, redan förfallen, borg mellan Wismar och 
Schwerin, den andra grenen kallade sig herrar af Werle 
och herrskade öfVer Parchim, Güstrow samt kringliggande 
trakter, hvilka redan då i dagligt tal och slutligen äfven 
officielt benämndes furstendömet Wenden. Genom seden 
att dela besittningarne mellan familjens medlemmar var 
landet ytterligare sönderstyckadt. 
Det inre tillståndet i de Tyska Östersjöprovinserna 
var ännu halft barbariskt. Den Wendiska befolkningen 
hade till största delen blifvit lifegen, de talrika adelssläg- 
terna, såsom redan sjelfva' namnen antyda, till en del af 
Wendiskt ursprung, lefde i nästan ständig fejd, och många 
af dem drefvo röfveri såsom näringsfång. De flesta hade 
befästade slott, hvilka till en del voro enkom anlagda vid 
stråkvägarne, i ändamål att så mycket beqvämare kunna 
utplundra eller åtminstone beskatta de förbifarande. För 
de närbelägna städerna, hvilka mest ledo af deras stän 
diga våldsamheter, var det af synnerlig vigt, att detta ofog 
blef hämmadt, och furstarne af Meklenburg hade häruti 
ett verksamt medel att förvärfva sig det rika Lübecks 
vänskap. Men äfven städerna Rostock och Wismar, hvilka 
erkände Meklenburgs öfverherrskap, blefvo, såsom vi skola 
se, smittade af den allmänna roflystnaden och gjorde sig 
skyldiga till att, om icke sjelfva utöfva sjöröfveri, åtmin 
stone lemna sjöröfvare ett skydd i sina hamnar. 
I ett hänseende kom detta ständiga krigstillstånd 
de Meklenburgska, liksom de Holsteinska, furstarne till 
gagn vid deras företag i norden; ty det hade hos hela den 
fria befolkningen utvecklat en stridslust och en färdighet 
i vapnens bruk, som icke var allmän i norden, och gjorde 
det för dessa furstar lätt att förskaffa sig frivilliga eller 
lejda biträden. Hansestädernas granskap satte dem dess 
utom i tillfälle, att med större lätthet erhålla de bästa 
fartyg och krigsredskap, som den tiden voro att tillgå, samt