Inledning och öfversigt. 
VJenom sitt geografiska läge nästan afstängdt från Vester- 
liafvet var Sverige i äldre tider, och ända till Gustaf 
Wasas dagar, i sina yttre förbindelser inskränkt till de 
öfriga länderna vid Östersjön, hvaremot de båda andra 
Skandinaviska rikena tidigt Iiade en liflig beröring med 
England och andra af Vesterhafvets kustländer. Den 
stora skiljaktigheten mellan dessa olika delar af Europa, 
nied hänsigt såväl till naturförhållanden, som till befolk 
ningens språk, lynne, seder och odling, kunde ej annat än 
utöfva en stark inflytelse på de skandinaviska folkens olika, 
politiska och sociala, utveckling. På Östersjöns östra och 
sodra kuster funno Svenskarne ända till tolfte och trettonde 
åihundradet nästan blott främmande och barbariska folk, 
å hvilka de väl utöfvade en mägtig inflytelse, men från 
hvilkas sida de aldrig eller åtminstone först i senare tider 
i önte nagon för kulturen fruktbärande återverkan. Vid 
Vesterhafvet ater bodde beslägtade och i kultur redan 
temhgen långt framskridna folk, hvilka genom likheten i 
lynne och språk lätt kommo i en förtroligare beröring 
>»ed de nordboar, som bland dem bosatt sig, och från 
ivilka kristendomen, och med densamma ej blott Iem- 
mngarne af den klassiska odlingen, utan ock den ny 
europeiska bildningens första frukter, snart öfverfördes 
t'll de länder, hvarifrån de så länge fruktade Nordmän- 
nen förnämligast utgått. 
Bidr . t. Sknndin. IIist . I. 
A