CI 
De öfriga jernbergslagen voro: 
Silfberget 3 som gaf i afrad 5À fat, 
Tuneber g, » » » 3 fat, 
Skinsäckeberg, » » 3 \ fat. 
För Wikeberg är någon viss afrad icke anförd, men 
en särskild hjelp af 7 fät 
och dessutom '1 2 mark i penningar. 
Afven finnes Söderbärke och Norrbärke *) hafva 
lemnat 1 5 fat, 
som det tyckes, för att undslippa arbetsskyldighet. 
Dessutom hade ”alla bergen” tillsammans lemnat en 
hjelp 10 fät, 
och tavernarne eller krögarne 5 fat, 
så att, med tillägg af de 2 Oj fat, som ingått i den före- 
nämnda sommar- och vinter-skatten af landet, hela jern- 
uppbörden steg till 158 j fat eller skeppund. 
Allt det jern, som den tiden förekom i handeln här 
i norden, var s. k. osmund, som mest tillverkades i små 
gropar eller ugnar och var sönderhugget i smärre stycken, 
hvaraf ett hundrade (120, centenarium) på sin höjd vägde 
5 lispund. Det inpackades för transporten i små Iagg- 
kärl, kallade fat, som borde innehålla 5 hundraden, och 
12 sådana fat gjorde en läst. 
Om grunden för beskattningen och de skattlagda 
hyttornas antal är ingen ting kändt. Det synes dock, 
som hade en del hyttor varit högre skattlagda än andra, 
samt att den år 1340 af K. Magnus i en stadga för jern- 
berget i Nerike antagna grundsatsen, att hvarje hytta skulle 
årligen gifva 15 hundraden jern, **) icke här tillämpades, 
utan att afraden af en del hyttor var vida högre. 
Vid det bokslut, som i början af April år 1367 
uppgjordes emellan hertigen af Meklenburg och Raven 
von Barnekow öfver den senares förvaltning af Nykö- 
*) Här förekommer ännu ett namn på en tredje ort, som utgifvaren icke lyc 
kats att déchiffrera. Man kunde dervid snarast tänka på det närbelägna 
Gränge. 
**) Svenskt Diplomatarium , IV: 747.