XCIX 
af det stora antalet hudar och skinn, hvilka icke för slot 
tets behof kunde användas, göra sig ersatt för inköpet af 
utländska kryddor och andra smärre utgifter (s. 79). 
För hushållningen på slottet var en särskild personal. 
Munskänk, skaffare, kock, källarsven, bryggare och ba 
gare omtalas. Blott mältningen synes hafva varit besörjd 
af qvinnor. 
I anseende till slottets ombyggnad voro flera murare,*) 
timmermän, smeder, tegelslagare och andra handtverkare 
der anstälda. Af egentliga byggnadsmaterialier omtalas 
blott inköp af jern. Bland försvarsmedel nämnes anskaf 
fandet af tvenne kastmachiner, (blidor), men ännu inga 
eldvapen. 
Vid midsommartiden 1366 emottog Raven von Bar- 
nekow för hertig Albrekts räkning äfven förvaltningen af 
Dalarne, med den söder dorom belägna bergslag. Räken 
skapen för detta land afslutades d. 9 April 1367, och 
omfattar således knappt tio månader. Likväl synas de 
ständiga utlagorna gälla hela året. 
Denna landsort hade ännu ett mycket inskränkt åker 
bruk, och långt ifrån att lemna något öfverskott, var pro 
duktionen otillräcklig för landets egna innebyggare. Eme 
dan Barnekow på ett slott i orten underhöll en liten be 
sättning (s. 113), måste alltså lifsförnödenheter från andra 
håll ditföras. — Deremot har landet rika malmlager, hvil- 
kas afkastning fullt ersatte bristen. 
Dalkarlarnes gamla utlagor delades i sommar- och 
vinterskatt. Huru de egentligen voro bestämda, är obe 
kant; det mesta utgjordes denna tiden i iienningar, jern 
och koppar, och af victualler blott 1 i oxar. 
Så snart Barnekow emottagit förvaltningen, indref 
han dessutom en särskild hjelp eller gärd, hvarvid 12 
*) Ibland murarne niimnes ock en ”(rater Albertus”, alltså en ordens-broder, 
hvars lön för två år doek ej steg högre iin till 20 mark och 12 alnar Briig- 
giskt kliide, upptagna till ett värde af 17 mark, 3 öre och 2 örtug.