Full text: Sveriges förhållande till Mecklenburg intill slutet af fjortonde seklet, samt dess inre tillstånd under konung Albrekt (Första Delen)

XCVII 
Rörande uppbördssättet lemna räkenskaperna ingen 
upplysning. Skeppsvisten uppbars sannolikt genom styr 
mannen i de härader, som ännu underhöllo ledingsskepp. 
U ppbördsställena voro: Nyköpings slott samt Thorshälla, 
der dock blott ett förrådshus för proviantering af krigs 
folket, under dess resor, men ingen ständig personal synes 
Pafva funnits. *) Yid konungens, hertigens och andra för 
näma gästers resor genom länet fördes såväl hästfoder, som 
äfven stundom matvaror, dem till mötes å andra orter. 
Rörande användningen af de uppburna penningarne 
och lifsmedlen är redogörelsen så utförlig, att åtgången 
för underhållet af den ständiga personalen vid Nyköpings 
slott upptages för hvarje vecka, och förplägningen af dit 
ankommande främmande personer, särskildt för hvart be 
sök. Deremot saknas uppgifter om personernas antal; 
men för att döma af de förbrukade qvantiteterna af Iifs- 
medel, **) måste den ständiga personalen af arbetare och 
krigsfolk å slottet hafva stigit till omkring 300 man. 
Särdeles betydande var åtgången af öl, såsom redan kan 
slutas deraf att 17 SkfE humle blifvit använda till ölbrygd 
på stället, och dessutom hade mycket Tyskt öl, särdeles 
från Travemünde (’ Travisia’ ), inkommit. 
Vid konungens, hertigens och andra förnämare per 
soners besök var matordningen naturligtvis något skiljaktig 
från den vanliga. Vin, mjöd, hvetebröd, ål***), rökt kött, 
och harar anföras såsom vid dylika tillfällen använda. 
Ibland utländska läckerheter nämnas blott mandel, fikon 
och ris, till ett värde af 30 mark; men förvaltaren fick 
*) Sex skeppund salt upptagas i räkenskapen, såsom förda från Nyköping till 
Thorshälla, för att dermed insalta nötkött (s. 101). 
*•) Den utgjorde för båda åren 48 spann hvete, 2,458 spann råg, 4,505 spann 
korn 5,085 spann malt, nära 58 skeppund fläsk, 44| skeppund smör, samt 
378 st. oxar och G55 får och dessutom mycket sill och torsk, blott för 
den ständiga personalen. Af kornet var det mesta användt till foder. 
*'•) Äfven förekommer (s. 94) ett uttryck: ”Unum faat cum rumbo pro xxn 
marchis”, som icke synes kunna åsyfta något annat än romm (kaviar), hvar- 
för i det gamla latinet icke finnes något ord, heldst priset är väl högt, att 
det skulle kunna vara fråga om flundra (rhombus).
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.