Full text: Sveriges förhållande till Mecklenburg intill slutet af fjortonde seklet, samt dess inre tillstånd under konung Albrekt (Första Delen)

XC 
vis var en särdeles ömtålig punkt, och, om något borde 
hafva förmått den att försvara sin rätt. Landslagen före- 
skref nämligen, att då konungen fordrade särskilda be- 
villningar eller hjelper, frågan skulle inom hvarje lagsaga 
behandlas af en nämnd, bestående af sex frälsemän och 
sex af allmogen, hvilka jemte lagmannen och biskopen 
skulle öfverväga ”hvad hjelp allmoghin skal och må 
dräghligast göra konunge sinom”. Denna föreskrift för 
utsatte utan tvifvel frälsets deltagande i gärderna; ty att 
de skattfria skulle besluta för de skattskyldiga strider allt 
för mycket mot den gamla författningen. Men sedan 
frälsegodsen blifvit från alla sådana hjelper frikallade, var 
lagens föreskrift icke mer fullt tillämplig och skulle i 
sjelfva verket varit ett otillräckligt värn för de skattdra 
gande. Ej blott konungen sjeif utfärdade sålunda stän 
digt nya påbud om utgörande af penningbidrag eller s. k. 
markagäld, hvarvid stundom en, stundom fem mark for 
drades af hvarje bonde, (N:o 46 — 48), till inköp af hä 
star eller dylikt. Äfven pant-innehafvarne och deras 
fogdar utskrefvo esomoftast gärder till krigsfolkets under 
håll, utan att något spår finnes, att de lagliga formerna 
blifvit iakttagna, om icke möjligen på härads-tingen, der 
påbudena kungjordes, någon öfverläggning om verkställig 
heten egt rum. Först mot slutet af konung Albrekts 
regering, då en brytning med stormännen var för handen, 
finner man, att han sökt sätta en gräns för sina fogdars 
egenmäktiga beskattningsrätt (N:o 83). Drottning Mar 
gareta förbehöll sig sedan, med anledning af allmogens 
klagomål öfver fogdarne, att ensam utskrifva gärder. 
Det var egentligen det stora antalet af nya slott, 
hvilka under Albrekts tid byggdes, som föranledde all 
mogens betungande; ty vid slutet af det fjortonde seklet 
omtalas åtminstone tre gånger så många slott eller bor 
gar som vid Albrekts hitkomst, då hela antalet för både 
Sverige och Finnland knappt var mer än 10 eller 12, 
och utom de drygare gärder, som häraf måste blifva en 
följd, fick allmogen äfven vidkännas dagsverken och kör-
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.