[Il 
verksam del i de öfriga Hansestädernas förhandlingar. De 
delade också med dem vinsten af det Skånska sillfisket och 
hade äfvenledes en liten besittning vid Falsterbo *). 
Fhuru Sverige tidigt kommit i beröring med Lifländska 
riddarne, omtalas ingen direkt förbindelse med Preussiska Hög- 
mästaren förr än mot slutet af fjortonde seklet. Under upp 
resningen mot K. Albrekt sände Svenska Rådet väpnaren 
Claus (Nilsson) Plate, såsom ombud till Högmästaren Conrad 
von Rotenstein, men efter väl förrättadt värf hade han det 
missödet att på hemvägen blifva tillfångatagen af hertig Wra- 
tislaw af Stolpe, som påstod, att han med rätta vore hans 
undersåte, och kallade honom förrädare. Först efter halftannat 
år blef Plate på Högmästarens bemedling frigifven, och hans 
beskickning förmodligen utan resultat**). 
Afven Drottning Margareta synes icke förr än vid denna 
tiden haft någon förbindelse med Preussiska Orden. Men en 
sådan inleddes af nämnde Högmästare genom ett bref, hvari 
han sökte undanrödja de misstankar för fiendtliga tänkesätt, 
som Drottningen om honom skulle hafva hyst, efter hvad Ro 
merska konungen Wenceslaw låtit honom veta***). Hans för 
säkran om sin vänskap hade den lyckliga påföljd, att Drottnin 
gen följande år (1390) med en sin kapellan Herr Ditrik sände 
honom presenter, och begärde pass för ett besök. Hon erhöll 
väl på denna beskickning ett artigt svarf), men resan, som 
skall hafva varit ämnad att utsträckas till Rom, blef icke utaf. 
Det vänliga förhållandet fortfor äfven under den följande 
Högmästaren Konrad von Wallenrode. Drottningen sände på 
*) Jfr. Hirsch, Danzigs Handels- und Gewerhsgeschiclite unter der Herrschaft 
des deutschen Ordens. Leipz. 1858, s. 148 -148 (bland Preisschriften der 
J ablonowskischen Gesellschaft). 
") Claus Plates berättelse om sitt missöde i form af urfejdbref tili Högraä- 
staren, dat. Buthow am obende unsers herren uffvart. (d. 27 Maj) 1389, 
Voigt, Codex diplomaticus Prussicus, IV: 75—77. 
1 ® re * vet > dat. Brathian am donrstag noch Mathei, införd’t i Voigts anf. arb. 
V: 49 med tvekan, om årtalet vore 1389 eller 1390, måste vara af d. 23 
oept. 1389, såsom kan slutas både af dess plats uti Begistranten och af 
nastföljande bref. 
1 ) Dat. Marienburg am nehsten sontage vor Laureutii (d. 7 Ang.) 1390. 
v Oigi auf. st. IV: 111.