LXXXIII
som de påräknat, utan blefvo mellan 30 och 40 af dem gjorda
till priser.
Båda parterna sågo sig nu om efter bundsförvandter. K. Erik
uppeggade, om man eljest får tro Hanseatiska berättelser,.
menigheten i Städerna, hvilka snart blefvo skådeplatsen för
blodiga omhvälfningar. Hanseaterna åter upphetsade Ryssarne,
från hvilka en stor beskickning sent på hösten 1427 ankom
till Köpenhamn och fordrade att återfå de länder, som konun
gens företrädare skulle hafva från dem eröfrat; i annat fall
hotade de uppsäga stilleståndet, hvilket utgick pingsttiden 1428.
(N:o 92).
Under vintern började åter kejsaren bemedla; men hans
ombud, som äfven understöddes af en beskickning från Hög-
mästaren, fann icke a nagondera sidan villigt öra för sina för
slager. Hanseaterna förklarade för Högmästarens sändebud,
att de ej kunde ingå någon separatfred och icke kortare stille-
stånd än på 6 år, hvarunder hvardera parten borde få behålla
hvad han innehade *). K. Erik var äfven obenägen för ett
stillestånd, men kunde underkasta sig en skiljedom af »herrar
och vänner»**). Väl Iofvade slutligen Hanseaterna det kej
serliga ombudet att på våren sända fredsunderhandlare till
Konungen, och denne visade sig nu ej heller obenägen; men i
stället utrustade Hanseaterna en flotta af 240 skepp, hvilken,
jemte en skara af Holsteinska Vitaliebröder, redan d. 6 April
ankom till Köpenhamn, i afsigt att förstöra Danska flottan,
som ännu icke utlupit, och att tillspärra hamnen; men den
mötte ett så kraftigt motstånd, att den med oförrättadt ärende
måste återvända hem. Ett annat syftemål med denna expedi
tion var att förskaffa de Hanseatiska köpmansfartyg, som
skulle ut till Vesterhafvet, trygg fart genom Sundet, men äfven
detta lyckades ofullständigt. Några större företag omtalas icke
) Peter HoIstes bref till Högmästaren, dat. Lübeck d. 5 Jan. 1428.
) 1 v me Stolnik och Bertold Burammer berätta detta i href till Högmästaren,
dat. Kopenhaven am Kindertage d. 28 Dec. 1427, med åberopande af
Drottningens och några af Riks-Radens yttranden. I ett senare bref, d. 8
an., säga de, att de icke kunnat förnimma, att Konungen vore böjd för
fredsunderhandling med Städerna.