XXVI
förhandlingar och strider om besittningen af Gotland,
1398 — 1408 .
Eröfringen af Gotland blef för Conrad af Jungingeu och
hans orden en anledning till mycket obehag och kostnader,
så mycket kännbarare som ön var så utsugen, att den icke
lemnade någon synnerlig afkastning.
Den första svårigheten var uppgörelsen med K. Albrekt.
Både han och Hertig Johan kommo på hösten 1398, ridande
till Danzig, hade ett sammanträde med Högmästaren och for
drade, att han skulle utan vidare återställa ön till dem, och
således äfven efterskänka kostnaden för sjöröfvarnes fördrifvande.
På ett sådant förslag kunde naturligtvis Högmästaren ej ingå,
sjöröfveriet skulle i sådant fall kunna blifva värre än förut,
och Albrekt få krig med Drottningen*) **). Men sedan Albrekt
återkommit hem, väckte han genom den förenämnde rådmannen
i Danzig, Herman von der Halle, förslag, att han mot en
summa af 10,000 Engelska nobler skulle under förpantnings-
rätt afstå sina rättigheter till Tyska Orden.
Högmästaren svarade på detta förslag med ett bref, hvari
han meddelade sina vilkor, till hvilkas beskaffenhet kan slutas
af det som följer**); om dessa antoges, kunde Albrekt sända
ombud till Danzig, för att derifrån resa öfver till Gotland och
högtidligen öfverlemna landet, samt sedan vid återkomsten
afiemna konungens afträdelseakt. Man synes snart hafva kommit
öfverens om hufvudsaken; men på Högmästarens fordran, att ej
blott K. Albrekts slägtingar, utan ock hans städer skulle besegla
*) Den förut Sberopade berättelsen om Gotlands eröfring, Voigt, Cod. dipt
Pru ss. V: 136.
**) Högmästarens bref, dat. an der mittwochen noch Elizabeth (d. 20 Nov.)
1398, tryckt i Voigt. Cod. dipl. Prass. VI: 76. nämner blott den summa, som
Albrekt begärt; de af Högmästaren dervid fogtide vilkor hade varit skrifna
på »en vsgcsnedeu notteln», d. v. s. på ett blad, hvilket för att bestyrka
dess identitet, hade blifvit å ena kanten skuret i vaglinicr eller vinklar,
motsvarande sådana på ett annat exemplar af samma skrift, som utgifvaren
behöll.
