XXV 
det sista skulle uppgifvas d. 20 April 1399, — och under 
tiden skulle de hålla fred ej blott med de tre rikena, utan ock 
med deras vänner, den Preussiska och den Lifländska Orden 
samt Hansestäderna. Stilleståndets fortfarande skuile derefter 
bero på 8 veckors uppsägning. Flera förnäma män ginge i 
borgen för öfverenskommelsens hållande *). 
Vid samma tid, och troligen pä samma vilkor, under 
kastade sig äfven Knut Boson, hvilken dock redan på hösten 
1398 måst uppgifva Abo slott. (N:o 25) Flera af Vita lie- 
brödernas anförare stannade sedan qvar i Sverige, och så väl 
Sven Sture, som Arendt Styke och Otte van Peccatel, hvilken 
sistnämnde ej deltagit i de sista oroligheterna, användes i vigtiga 
embeten. Drottningens foglighet, som stod i skarp kontrast 
mot den grymma rättvisa, som Hanseaterna plägade skipa, 
vann äfven deras godkännande vid congressen i Nyköping på 
Falster d. 8 Sept. 1399. De sjöröfvare, som Drottningen tagit 
till sig, erhöllo dervid försäkran om ett års fred äfven från 
städernas sida, med vilkor att hålla sig stilla, och på 6 veckors 
ömsesidig uppsägelse; men för Arendt Styke, den mest fruktade 
af dem alla, bestämdes uppsägelstiden till dubbelt. Dock skulle 
Drottningen af dem taga borgen, och på förhand underrättas, 
om någon stad ville uppsäga freden med någon af dem, hon 
lemnat tillflykt**) 
Bade Hanseatiska och Skandinaviska skepp hade våren och 
sommaren 1399 i olika rigtningar genomkorsat Östersjön, utan 
att finna några fiender af betydenhet***), och sjöfarten på 
Östersjön kunde från den tiden anses så trygg, att några sär 
skilda försigtighetsmått ej vidare behöfdes. Wismar och Ro 
stock förlikte sig med Drottningen d. 29 Sept. 1399, och den 
långvariga fejden med Albrekt var denned slutad. 
') Suhm XIV: 452-457. Originalet finnes ännu qvar i Danska Geh. Ar 
kivet. Emedan Gaddaborg deri ej namnes, iir troligt, att det redan var af 
-Orottiiingeiis krigsfolk eröfradt. 
”> Suhm , XIV: 472. 
> Voigt, Die Vitalienbrüder, i Räumers Hist. Tasehenbuoh 1841, s. 89.