XXIII 
komma ut, för att uppsöka Hertigens fiender, men icke få land 
stiga; alla sjöröfvare-borgar skulle genast nedbrännas och inga 
sådana vidare få uppbyggas; alla skepp och allt gods, som Vi- 
taliebröderna röfvat, och ännu kunde finnas qvar i staden eller 
annorstädes på Gotland, skulle utlemnas till egarne, och ingen 
annan; både stadens och landets innebyggare skulle bibehållas 
vid sina rättigheter och icke underkastas någon beskattning, 
förr än Högmästaren kommit öfverens med K. Albrekt. — 
Borgmästare och råd i Wisby bevittnade traktaten *). 
Hö gmästarens trupper förstörde derefter de trenne röfvare- 
borgarne, så framt det ej redan förut skett, och på utsatt tid 
d. 7 April 1398 **) intågade en del af dem från landsidan 
i Wisby, medan flottan inlopp i hamnen. Så väl Hertig 
Johan, med Hertig Eriks enka, som Sven Sture lemnade sam 
tidigt ön, och med dem en styrka af 400 man. De Vitalie- 
bröder, som derefter anträffades på ön, miste lifvet. Den Preus 
siska hären qvarlemnade blott 200 man, med 100 hästar, såsom 
besättning på ön, hela den öfriga styrkan återvände snart hem. 
Naturligtvis blef underrättelsen om Gotlands eröfring af 
grannstaterna emottagen med blandade känslor. Till och med hos 
de Vendiska städerna ansåg sig Högmästaren behöfva ursäkta 
sig, för det han företagit expeditionen utan deras vetskap. Han 
hade, lät han sina sändebud säga vid Hansedagen, måst gå till 
väga med sådan tysthet, på det icke Vitaliebröderna måtte 
kunna samla sig från andra håll ***). 
Drottning Margareta var den, som med största skäl kunde 
känna sig sårad af Högmästarens åtgärd. Gotland hörde onek 
ligen till hennes riken, hon hade nyss erbjudit sitt biträde till 
sjöröfveriets hämmande och derpå blott erhållit ett undvikande 
svar, sjöröfvarne hade väl blifvit tvungna att lemna Gotland, 
men dermed också likasom anvisade att hålla sig skadeslösa 
på hennes bekostnad. Emellertid var hon ännu icke i den 
) Tryckt efter (let i Königsberg förvarade originalet, af Voigt, Codex dipt 
fruss. V: 139—141. 
) Diarium Minoritarum Visbyensium i Ser. rer. Suec. I: 35 siiger »in festo 
paschae.» 
) Vngt 5 Gesch. Preussens VI: 112.