XXII 
Sven Sture, som förut haft sin bostad på ett af de nybyggda 
slotten, sannolikt på Landeskrone, men haft fritt tillträde till 
staden, måste nu taga sin tillflykt dit, och hade för afsigt att 
der göra Preussarne motstånd, hvartill borgerskapet likväl icke 
synes bafva velat lemna biträde *). Gemensamt med Hertig 
Johan satte han sig genast i besittning af de tvänne torn, som 
Hertig Erik en tid innehaft, men vid sin död återställt till 
borgerskapet, och troddes hafva ämnat att förvandla hela staden 
till en röfvarborg. 
Preussiska hären kunde icke genast skrida till belägring 
af Wisby, emedan ett starkt snöfall hindrade framförandet af 
dess kanoner och belägringsmachiner. Anförarne sökte derföre 
inleda underhandlingar. De begåfvo sig till staden, Hertigen 
med Sven Sture kommo ut och hade med dem ett samman 
träde. Då ordensherrarne derunder förebrådde Hertigen, att han 
hyste och beskyddade sjöröfvarne, samt begärde, att han skulle 
straffa, dem, svarade han, att de hade mera makt öfver honom, 
än han öfver dem; blott för sina egna knektar kunde han svara. 
Man kom blott öfverens om en ny underhandling å en följande 
dag. Hertigen, Sven Sture och borgmästarne i staden redo då 
ut till det Preussiska högqvarteret vid Vestergarn, hvarest upp 
gjordes, att så väl Hertigen, som Yitaliebröderna skulle ut 
rymma staden och öfverlemna densamma til! Högmästarens 
höfvidsmän, intill dess att denne kunde fullständigt uppgöra saken 
med K. Albrekt. Hertigen utfärdade sedan i Wisby på sjelfva 
långfredagen **), d. 5 April, en formlig traktatsurkund, hvari 
utom förenämnda punkter bestämmes, att utrymningen skulle 
ske påskdagen innan solnedgången, att de, som tillfogat Tyska 
orden eller de Hanseatiska köpmännen någon skada, skulle från 
den stunden icke mer åtnjuta fred och säkerhet på Gotland; 
endast om vid afresan en svår stonn drefve dem in under ön, 
skulle de få ligga qvar i någon hamn, tills de åter kunde 
*) Högmästaren skrifver till rådet i Wisby an der 'Mitwoehe in der Phingst- 
tage (d. 22 Maj) 1398, att han med dess tillhjelp öfvervnnnit och för- 
drifvit sjöröfvarne, Voigt, an f. st. V: 145. 
**) Dateringen lyder: »an deme neesten guten fritage vor Ostern», hvilket 
låter något besynnerligt, då gute frcytag vanligen betyder långfredagen.