vit 
ter; staden hade ieke vid congressen haft något ombud, utan 
efteråt blifvit af Högmästaren anmodad att deltaga i den bor- 
gesförbindelse för K. Albrekt, som Drottningen fordrat *). 
Hanseaterna funno befästningen i ett förfallet skick. Den 
bestod af ett högt torn, förmodligen detsamma som sedan kal 
lades Tre kronor, och en förborg bestående af lägre byggnader, 
som omfattade en större borggård, hvarpå en mängd privatper 
soner med K. Albrekts tillstånd byggt sig egna lms. Hertigarne 
sökte före sin afresa utverka, att dessa skulle få bo qvar, hvil- 
ket hänsköts till Hansedagens afgörande (N:o 7). Då Meklen- 
burgarne utrymde slottet, köpte Hanseaterne af dem en stor 
kanon, som fanns derstädes, och är den första som i Sveriges 
historia omtalas, — till en del af det skäl, att de fruktade att 
den eljest skulle kunna komma att användas mot slottet. Den 
nya besättningens tjenstgöring delades så, att den Preussiska 
truppen intog förborgen, de andra det nyssnämnda tornet (N:o 8). 
Ställningen synes för befälhafvaren öfver den fåtaliga be 
sättningen liafva varit bekymmersam, särdeles som provianten 
icke ville räcka till, och faror från Here häll hotade. Redan 
å tredje dagen efter intågandet på slottet, måste Herman von 
der Halle reqvirera både penningar och matvaror samt malt 
och bryggredskap, ty ölet hade redan tagit slut, och de följande 
brefven äro fulla af dylika reqvisitioner. Tillförseln till staden 
måste liafva varit mycket obetydlig. Afven rotfrukter och an 
dra trädgårdsvexter måste införskrifvas från Preussen; man 
kunde icke heller begagna stadens qvarnar, utan använde liand- 
qvarnar. I anseende till den starka åtgången å provianten 
yrkade den Preussiska kommendanten straxt i början, att 
en del öfverflödiga drängar eller betjenter, som blifvit med 
förda, skulle hemsändas. Ibland andra reqvisitioner förekom en 
gång 10 stora hundar, som skulle begagnas ”att vakta hvar 
nödigt vore”. Afveu sjelfva truppen ingaf Herman von der 
*) Herman von der Halle har i bref af d. 15 Sept. 1395 underrättat rådet i 
Keval, om besättandet af Stockholm, p& ett sätt som visar, att han äfven 
räknade dem som sina förmän. Bunge, Lif- Est- und Kurland. Orkundcu- 
biudi IV, 01. Ilögmästarens bref till Iteval af d. 97 Juni 1395, anf. st. 
S. HO. °