CXXIII 
lians följe fråntagna gods *), om hvars utleinnande Karl Knuts - 
son först 1447 kunde underrätta (N:o 131). 
Afven andra höfvidsmän på de Svenska slotten, såsom 
Magnus Gren i Stockholm och Erik Nipertz på Stäkeborg, ut 
rustade skepp, som i grannskapet af Gotland borttogo handels- 
fartyg, .deribland äfven Preussiska, hvilket föranledde en obe 
haglig skriftvexling mellan de förenämnda, llögmästaren och 
K. Kristoffer samt troligen bidrog, att llögmästaren afstyrkte 
Lifiändska Landmästaren från att afsluta ett förbund med de 
tre rikena mot Ryssland, hvarom år 1446 allvarliga underhand 
lingar voro å bane **). 
Naturligtvis voro dessa förhållanden mycket menliga för 
Sverige, som dessutom i den särskilda försäkran Kristoffer 
gifvit, då han antogs till konung, hade grundade anspråk, att 
han skulle söka att åter lägga Gotland under Svenska kronan. 
Rå konungen år 1446 uppehöll sig i Sverige, måste saken va 
rit föremål för allvarliga öfverläggningar vid de sammanträden, 
konungen derunder hade med rådet. En här af 2000 man ut 
rustades, och med den och en flotta af 40 skepp seglade konungen, 
åtföljd af tre liiskopar och flera riksråd, öfver till Gotland, dit 
han ankom d. 18 Aug. och ankrade i Westergarns hamn, hvar- 
est flottan sedan i 12 dagar låg öfver. K. Erik kom dit ut, 
och ett sammanträde hölls ute på fältet, i rådsherrarnes när 
varo, som räckte i fyra timmar. Båda konungarne hade också 
ett enskildt samtal med hvarandra, hvilket förtröt rådsherrarne, 
särdeles Karl Knutsson. Ett stillestånd blef aftaladt, som skulle 
räcka från d. 8 Sept, till samma tid 1447 och ännu ett halft 
år derutöfver, i händelse icke någon fullständig förlikning under 
tiden kunde uppgöras, hvartill dock vara föga utsigt, emedan 
Eriks fordran säges hafva varit att i sin lifstid fa hela Linkö 
pings stift eller ock en summa af 200,000 lödiga mark si 1 f— 
v er. De Lifiändska sändebuden, som åttöljt K. Kristoffer från 
Stockholm, förmodligen såsom medlare, fingo emottaga ett exern- 
■) Högmästarens bref, «lat. torsd. efter Jaeobi (it. 28 Juli) och abcude Simonis 
& Judao (d. 27 Oct.) 1446. Kedan i det förra omtalas Burhamer såsom död 
( oeh hotas med repressalier. 
) Voigt, Gescb. Preussens, VIII: 114.