CXVXI 
Han började, sedan Kristoffer emottagit Svenska kronan, 
att rusta sig, för att om icke direkt anfalla de Svenska ku 
sterna, åtminstone skada rikets handel. Det uppköp, han hösten 
1441 gjort af spannmål i Danzig (N:o 117), står sannolikt der- 
med i sammanhang, och han lyckades på våren 1442 tillfånga 
taga riksrådet Bo Knutsson (Griphufvud) samt hans sällskap, 
och det lejdebref, han sedan d. 2 Juni utfärdade för några af 
dennes slägtingar, hvilka skulle komma till Gotland, för att 
underhandla om Bo Knutssons utlösande, visar att han betrak 
tade kaperiet såsom en vinstgifvande affaire; ty han fordrade, 
att de skulle medföra minst 5,000 gyllen, och denna summa 
skulle dock blott vara en del af hans lösen. (N:o 119). Erik 
fortsatte denna rörelse, oaktadt flera gånger afslutna stillestånd, 
så länge han var qvar på Gotland. 
Han hade efter sin återkomst från Pomern fortfarit att 
besvära Högmästaren med sina klagomål och uppfordringar att 
skaffa honom upprättelse för de oförrätter, som han trodde sig 
hafva lidit af sina forna undersåter, af hvilka intet tyckes hafva 
sa mycket förargat honom som den kungörelse om orsakerna 
till hans afsättning, hvilken Danska riksråden låtit anslå på 
kyrkodörrarne i Lübeck. Men under tiden fortgingo under 
handlingar mellan Högmästaren och K. Kristoffer om ett 
ömsesidigt försvarsförbund på tio år**). Högmästaren kunde 
dertöre blott hugna K. Erik med. den underrättelsen, att han 
uppmanat K. Kristoffer att sända ombud till Danzig, för att i 
godo bilägga saken. Något sådant möte blef väl icke utaf; 
men då Högmästaren, på våren 1442, sände en af sina riddare, 
Fredrik von Eppingen***), till Sverige, hade denne bland annat 
fått i uppdrag att framföra en klagoskrift från K. Erik och 
*) Svenska Riks-Rådens bref till K. Erik, dat. d. 17 April, 8 Juli och 14 
Aug. 1441 omtala ännu inga fiendtligheter; men den 10 Oct. s. å. skrifver 
Rädot : »Item komo for ivaar nadughe Herra konungen oc oss stoor ksere- 
mua], at j lalhcn idhra thienare röffua oc skinna Rikesins inbyggiara til 
sios.» Jahn, Danmark under unionskongerné, s. 523 — 525. Krönikorna 
omnämna blott att hans Vitalianer uppbrännt Trosa och härjat i trakten 
deromkring, men inga andra anfall-mot fasta landet. 
^ .) 'oigt, Gesch. Preussens VIII: 29. 
I Namnet “ärifves i dokumentet N:o 120 äfven Uppingen : men sannolikt är 
det oriktigt.