VI 
jernkulor nämnas icke. Krigsfolket skulle erhålla vissa bestämda 
vapen och klädespersedlar, uniformen var svart på högra sidan 
och brun på den venstra. Ansenliga qvantiteter af spannemål, 
salt och fisk skulle lemnas af de större städerna, till en del 
ämnade att uti Stockholm försäljas, för att derigenom få me 
del till anskaffandet af andra förnödenheter för besättningen. 
Den 1 Aug. borde krigsfolket vara samladt, för att afsegla från 
Danzig, och vid samma tid städernas ombud ånyo mötas, för 
att bland annat utvälja sändebud till den nya congressen i 
Danmark (N:o 1). 
De Preussiska städernas ombud möttes åter på utsatt tid 
i Marienburg, och beslöto dervid om de sändebud som skulle 
afgå till Danmark, för att aflemna de traktatshandlingar, be 
seglade, hvilka blifvit öfverenskomna på den föregående freds- 
congressen, och emottaga K. Albrekt. Den till höfvidsman för 
Preussiska besättningen i Stockholm utsedde rådsherren i Dan 
zig, Herman van der Halle, erhöll nödiga föreskrifter jemte bref 
till K. Albrekts kommendanter och rådet i Stockholm samt löfte, 
att om några hans förslag aftal skulle göras med de andra i 
saken intresserade städerna på den Hansedag, som skulle hållas 
i Lübeck den 29 September (N:o 2 — 4). 
I slutet af Augusti anlände till Stockholm så väl den från 
de Preussiska städerna utsända truppen som den från Lübeck 
och Greifswald utrustade contingenten, den senare under befäl 
af Johan Plescowe. Meklenburgska riddarne Henrik von Bran 
dis och Otte von Peccatel voro befälhafvare på slottet; för till 
fället voro äfven tvenne hertigar af Meklenburg närvarande, den 
ena förmodligen K. Albrekts brorson, Johan. De Hanseatiska 
befälhafvarne besatte slottet d. 31 Aug. och emottogo samma 
dag trohetsed af stadens borgerskap, för förpantningstiden, efter 
ett af Städerna på förhand bestämdt formulär (N:o 4). Den 
lilla truppen från Stralsund ankom först följande dag och hade 
erhållit sin egen höfvidsman, Magnus von Alen, ehuru den egent 
ligen bort stå under befäl af Lübeckarnes, och då denne var 
nog medgörlig att erkänna honom, föreslog Herman von der 
Halle sina principaler, att äfven de skulle sända en höfvidsman 
till. Om Revals deltagande i utrustningen finnas inga uppgif-