CI 
Den äldsta numera bibehållna underrättelse om Engelbrekt 
och hans uppresning lemnar oss ett bref till rådet i Danzig, 
skrifvet i Stockholm d. 1 Aug. 1434 af en Bernard Osenbrügge, 
som kallar Kröpelin sin herre och, efter livad han låter förstå, 
måste hafva stått honom nära. Engelbrekt var, säger han, 
född i Dalarne, der koppar och osmund fås; han hade samlat 
omkring sig vid pass 40 eller 50,000 man, och kunde väl få 
flera, om han ville; han hade intagit och uppbrännt inånga 
städer, slott och byar, och hans här, hvilken kallades Dal- 
karlarne, hade kommit till Stockholm, alldeles såsom kättarne 
(Hussiterna) mot Danzig, och slagit läger på ena sidan om staden, 
så att man varit beredd på ett anfall, men hvilket Kröpelin 
förekommit genom att med Engelbrekt afsluta ett stillestand 
till den 11 Nov. Dalkarlarnes mening vore att få en egen 
konung i Sverige och fördrifva Erik ur alla tre rikena; de 
ville sjelfva vara herrar, och deras förhoppning vore att bringa 
allt på den punkt, som det varit uti den här i landet mycket 
firade Erik den heliges tid, då inga skatter, utlagor eller tullar 
ännu funnos. (N:o 103. P. S.). 
Först i medlet af September, sedan största delen af riket 
redan blifvit rensadt från de utländska fogdarne, och fyra veckor 
sedan den första uppsägelsen af tro och lydnad blifvit utfärdad, 
underrättade de i Stockholm församlade rådsherrarne de Tyska 
städerna vid Östersjön jemte Högmästaren i Preussen, om det 
fattade beslutet, tillika med anledningarne dertill, förklarade 
all fiendskap med Hansestäderna slutad, inbjödo köpmännen 
till handel på Sverige samt lofvade att »efter skälighet» upp- 
häfva de obilliga tullar och afgifter, som varit pålagda handeln 
och uppmanade till bistånd mot konungen, för försvarandet af 
Sveriges rätt*). 
Denna begäran förnyades uti en skrifvelse till Ilögmästaren 
från trenne i Östergötland bosatta rådsherrar, dat. Söderköping 
d. 3 Oct., då konungen såsom de klaga var ,kommen in i riket 
) Hadorpli, Rimkrönikan II: 80, efter exemplaret till de Vendiska städerna. 
Ivenne andra, stälda det ena till Högmästaren, hans Orden och de Preus 
siska städerna, det andra till Landmästaren i Liffland och de dervnrande 
llanscstaderna, finnas i Riks-Arkivet.