IV 
hösten 1392 en Hans Blome till Preussen, med ett bref hvari 
hon redogjorde för sin strid med hertig Johan af Meklenburg, 
hvilken nyss äfven rakat i misshällighet med Tyska Orden, 
och föreslog förbund till hämmande af sjöröfveriet *). — Hög 
mästarens svar åberopar föregående meddelanden i afseende på 
ställningen till Litthauen, men afböjde förslaget, emedan hertig 
Johan redan erbjudit ersättning. 
Af större inflytelse på de nordiska rikenas angelägenheter 
Tolef den följande Högmästaren Konrad von Jungingen, hvilken 
under en längre tid (1393—1407) med klokhet och kraft styrde 
ej blott sin Orden, utan ock de med densamma förbundna stä 
derna. Han var Drottningen mindre benägen och åtog sig med 
särdeles ifver det redan 1393 väckta förslaget om K. Albrekts 
befriande ur fångenskapen och hade egna ombud både vid 
congressen i Helsingborg 1394 och den slutliga uppgörelsen föl 
jande år**). 
Hanseatiska besättningen i Stockholm 1395 — 1398. 
Det för ögonblicket vigtigaste resultatet af de underhand 
lingar, som slutades genom traktaten på Lindholmen af d. 17 
Juni 1395, var det, att sju af de Hansestäder, hvilka gingo i 
borgen för K. Albrekts och hertig Eriks förpligtelser, vid samma 
tid, som dessa bada furstar försattes i frihet, fingo emottaga 
Stockholm i underpant. 
*) Brefvet är dat. Marienburg am sinte Agnelis tag, tryckt af Voigt anf. st. 
jy. 97_102, men origtigt hänfördt till 1389, i stället för lo Jo, såsom 
synes af jemförelse med Voigt, Gesch. Preussens V: 615, 62.), der samma 
bref åberopas. Biskop Tbords i Strängnäs tillfångatagande al Vitalie- 
bröderna, som enligt Drottningens bref skett under stillestandet, omtalas i 
ett Lifländska Ordensmästarens bref, hvilket af Bunge 1 liv Tqqo ~ und 
Kurländ. Urkundenbucb III: 708 är infördt under d. 12 (Jet. lo92. 
**) En öfversigt af underhandlingarne finnes hos Munch, Det Norske Folks 
Historie, Anden Afd. Deel IL s. 344 354.