Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi

Fant, Erik Michael; Geijer, Erik Gustaf; Schroeder, Johann Heinrich

50 OEATIO HEHMINGI GADD CONTEA DANOS. ,, , . ja „'i i Thett Tvske tungemålett wele the och gerne spot- Ded Tvska tungomål (i hvilkett tie icke vetta z > ■ inetL „ , .. ,, ,, uea Ling k telicrennS) tale, an doch the kunne foge ther aff, the willia de altidh och gierna talla, andogh the tunne ^ Swensches tungemååll halle the förach- teligitt och brythe thett fasth ifrå sitt rette schick nepligha stambra thett fram. Men vårt tungomåli a ) Suenska måll hålla de föracteligett, och aff stör offuerdadighett förvendha dhe all ordli ifrån sina rätta naturligha artt och liudh b ) : Den som wij effter rett skiick kallom Jacob, den göra de tili Jeppe : den wij næmne Johan, honom fönvendhe de wthi æn Josse : Den hos oss hetter Claes eller Nils, den göra de till en Nisse, och brucka de Så dana förfalskning i mångh annor ordh sammaledes 0 ). Men jagh will icke nu ytterligare upreckna de Danskes margfallega falskliett och liugekonster, som the med mun[n]en brucka och *nog* finnas i deras historier, wthan her hoss bese huru de aff ondh natur, samma liugekonster medh stor grymhet och list och blodgerighett bekreffta och i werket settia. Till det första skulle wij merkia, att the Danske aff begynnelsen haffua (såsom deras ægna historier betyga) varit ganska gröme och handlatt suåra omilleliga medh huar annan inbördes, så att man kan icke mycke förwndhra [sig], att de emott frem- mandhe folck och sina fiendher så grufweligha ty- rannizeratt och alla omænniskeliga plågor bruekat haffua; Huru mångestädes i deras chrönicor d ) be- skriflfs *icke*, mæd huadh stor list *de* haffwa inbordhes huarannan förrådt, ibiälslagit, mördt, förbrendt, wphengt, huar annars hustru forst skempt och sedhan emott naturen gruffweliga tracterat och vpbrendt. säå att thett nepligenn aff wåre Göther förståås kann, Ty att såsom wij kalle Jacobum opå wårtt mååll Jacob, thenn kalle the Däner Jeppum och Ippum, Johannen! kalle ware Johann, Män the Däner kalle honom Jeesse, Jwsse, Nicolaus warder kalledt aff oss Claus, män aff them Nisse och Nässe, sådane för- fallskning och förkorttning skeer och så ij månge anner ordh, vttaff the Däners lettferdigheett förorsaakett. Doch will man nu på thenne tid thilbake lâthe the margfållelighe konnsther thill att liuge och be- draghe, huilcke theris schribendt Saxo them icke sel- lenn thillägner och thillschrifuer, vtbenn ther hoss besee och förnimme, huilckenn enn stor grymheett och förskreckeligh argheett the och så hooss the andre konsther thill ath liughe och bedraghe thillsammens fögitt haffue. Så måtte wi thill thet försthe giffve achtt vppå, ath the Dausche hafue aff begynnelsen, som samme theris egenn schribent betyger, waritt gansche grymme sigh emillen och handleth med huar annen inbyrdes såre omilldeligenn, så att icke mykitt ähr förvnndrandes, att the emoth fremende folck och theris fiennder så grufligeun och obarmhertheligheen i tyran nizeret och alle omennisklige plåger opå lagdt hafue. Så blifuer oss nu thill begynnellsenn Halldanus, Frotonis thenn försthe konunghs sån ij Danmarck, thill enn lärdom, om huilckit Saxo så schriffuer; Froto bleff strypt och död ij Swerighe, han hade tre söner efther sigh Halldanum, Koeun och Schatto; thenn ällsthe ibland them Halldanus, när han hade slagit Roen och Skathum ihiell och twettede sine hender ij samme «nJnulin-A livrvrl nv»oi KIa/I lvûrr\rnnffû lion na med sitt regementte och togh riikett inn och vppå thett han jw slätt inthett omenniskeligit tirannij eller blod- girigheett thilbake låthe skulle, läth han och fånge sine broders besthe wenner och them som the vnnthe gott, huilcke han lätt stöche och bleke4) och sedenn vphengie. Thett samme giorde och så för honom Lotherus thenn försthe konung Dartii [o : Dans] sonm, huilckin sin broder Humblum med hinder- listhigt krigh fångede, satte ifrån riikett och honom seden vphengie loth och ij så måtte sitt regementte (: thett han medh sliche missgerninger wnnet:) begynntte, så att han jw icke [för] enn lideligh from krigzman heller för enn konung måtte achtedt eller ansedh wardhe, ty att huar och enn aff the allre förnempsthe lätt han jw anthen schillie iffrå liffuedt eller och röffue honom sine riikedomer ifrån Thett han och kunne för- driffue och förjage thett yppersthe follck och richsens inuånere rechnede han sigh thill stor äre och fromheett; huilke honom och med adeligh slächtt eller byrd Hike ware, hulltt han för richsens och sine afwundz männ och fiender. Med Hike sådandt haat och nith emoth sine bröder hade Fenngo sin broder konung Horwen- dilum förfollgdt, huilckin han hemligen och med liisth sigh föresatte att komme om hallsenn, och när honom gafz ther thill rum och bequemligheett, slogh han sielff sin broder ihiell och [sedan han] så med blodighe hennder sin skamlige begeren mettedt och vpfylltt, bleff [han] och icke ther med förnögd, vthenn och så thill then begångne gruflige gerningh sin döde broders echtte hustrw wolldtogh, och så bedrifuitt [o: -dreff] thenn ene ogerningh ofuan på thenn anndre. Och när thett schett war, betenchthe han, hure han skulle endskyllige eller besmycke sine förrädelige blodhundiske skamgerninger med enn oförschemd diefvellsz lygnn, säijendes sigh föithennschull sin broder ihiell slagitt hafue, ther med han sin oskyll jge broders hustrw Gerutham, z) S.: .som. de icke veta. a) S.: omittit: tungomål. b) S.: hjdnede. c) Sammaledes deest in S. d) S.: bevisas och. 3)' Locus est corruptus. J. M. : balbutiendo resonare gestiunt. 4) Ad candicem alligare (== in carcerem conjicere) et oculis privare.

Description

Description

Table of contents

Volume

Chapter

Image

Image fragment

Citation links

Citation recommendation

Goobi viewer