Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi

Fant, Erik Michael; Geijer, Erik Gustaf; Schroeder, Johann Heinrich

Bibliographic data

Description

URN:: urn:nbn:de:gbv:8:2-5235370

Persistent identifier:: PPN892999306

Title:: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi

Sub title:: Ex Schedis Praecipue Nordinianis Collectos Dispositos Ac Emendatos

Editor:: Fant, Erik Michael
Geijer, Erik Gustaf
Schroeder, Johann Heinrich

Structure type:: Multivolume work

Year of publication:: 1818-1871

Place of publication:: Upsaliae

Collection:: Sweden

Schlagwort:: FID-NORD-DE-8 sca

Description

URN:: urn:nbn:de:gbv:8:2-5235382

Persistent identifier:: PPN1019668210

Title:: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi

Sub title:: Ex Schedis Praecipue Nordinianis Collectos Dispositos Ac Emendatos

Editor:: Fant, Erik Michael
Geijer, Erik Gustaf
Schroeder, Johann Heinrich

Structure type:: Volume

Publisher:: Zeipel et Palmblad

Year of publication:: 1828

Collection:: Sweden

Schlagwort:: FID-NORD-DE-8

Description

Title:: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi Tomi II. Sectio Posterior.

Structure type:: Chapter

Collection:: Sweden

Description

Title:: I. Chronica Svecana Laurentii Petri Archiepiscopi Upsaliensis.

Structure type:: Chapter

Collection:: Sweden

Description

Structure type:: Chapter

Collection:: Sweden

Full text

56 
LAURENTII PETRI 
Tå nu Konungh Sven i Danmark förnam hvadh tijdt var, hadhe han sin bodh till sam 
me Drottning Sigridh, och lät han ock värfva hoos henne om äcktenskap, ther fick han och 
tå the svar han ville, thes heller, at henne i Norrige itt sådant högmodh vederfarit var, lät 
och så strax hämpta henne till Danmark medh sådana ähro som ther till höfdes, och togh 
henne till hustru. Men tå ock nu Kon. OlofF i -Norrige begiäradhe uth sin trolåfvadhe Jungfru 
blef thet honom afslagit. Ther medh blef han tå moopadh q) som een fåne, gängandes 
quitt vidh bådha, elfter som och rätt var, at han således dåradh vardha skulle, som så otro 
liga och smedliga handlat hadhe, emoot een så ährlig Förstinno, och henne så skiende-; 
liga dårat. 
När tå Kon. Ololf Tryggiasson sågh huruledes han af Kon. Sven giäckadh var, rusta- 
dhe han sigh emoot honom medh all macht ; Ty honom syntes at han nu så myckit storra 
orsak hadhe til at feigda. Men Kon. Sven som thet förnam, försummadhe icke heller giöra 
thet samma påsinsidho, then ock nu var så myckit starkare at han hadhe Konungen i Svern- 
ge medh sigh, och vart ther medh icke långh töfvan af, förr än the mötte hvarannan i siöön 
och striddes tå manneliga på bådha sidhor; ty the Norska voro godha bogeskytter, ther medh 
the ock i Förstone giorde the Danska vånda nogh, men när man begynte borda r) vordo the 
Danska them öfvermechtige, och försänkte the Norskas skip thet eena elfter thet andra, sä 
länge af them nu icke stoort llere quarra voro an thet eene som Konungen sielf uppå var. 
Som han och tå förnam, at thet icke bättre ville vara, vart han förtvilladh, men på thet 
han icke skulle komma lefvandes i sine fienders händer, och sedan så trachteradh vardha, som 
han viste sigh väl förtiänt hafva, sprong han uth för bordh och dränckte sigh siellf. Thetta 
var tå OlofF Tryggiassons afgångh och endalycht, med hvilka Gudh hans öfvermodh och 
skiändeliga otroo straffa ville. Thermedh fick tå OlofF Skottkonungh Norrge in och vardt ther 
Konungh. 
Men thet försmådde Oloff Har aids son, then man sedan kallat hafver S:t Oloff , elfter han 
ock var af then Norska Konunga ätten; ty hans fadher som heet Harald Grånske, var Kor 
nungh i Norrige näst för Oloff Tryggiasson, och varder sagt i några våra Chrönikor x) at 
Drottn. Sigridh, Oloff Skottkonungs moder, skulle hafva låtit forgora samme Ilaraldh vidh 
Upsala och i båhl upbrändt. Om nu är så sant eller intet, är ovist. Men elfter tliet Oloff 
Haraldsson ännu var barn och ölvermage, när hans fadher dödh blef, togh Oloff Tryggias 
son rijket till sigh och regeradhe i Norrige som nu förtaldt är. Innan thes vexte Oloff Har— 
aldson up, och elfter thet at han i sin upvext mångestedes varit hadhe, bådhe i krijgshandel 
och annat, var han vorden een Yäldigh och frijmodigh man, therföre rustadhe han sigh up 
medh skip och folk, drogh genom Öresundh här in i Östra Siöön, och tastade allestedes 
uthmedh siöösidhon på the Svenske, giörandes them myckin skadha, både medh mordh och 
brandh, elfter som han läts liafva rätten till bådha, för then saken skull, at han ifrå sitt 
Arfrijke trängdh var, så och at han sins faders dödh hämpna måtte; om elliest så skall va 
ra tillgångit, som tillförendhe berördt är. Och säijes at han icke heller ther medh lät nöja 
sigh at han så stor skadha giordhe allestedes uthmedh siöösidhan och i skärgården, uthan at 
han ock skall hafva gifvit sigh medh sin skip in i Mälaren, och giort thet samma ther, livar 
som helst han ther medh kunde till komma. Men tå han sporde, at Kon. Oloff i Sverige 
hadhe giort redho med skip och folk till at sökia honom, gaf han sigh oförtöfvadh tilbaka 
till sundet igen, som var thet nu kallas Norra Ström vidh Stockholm. Men tå var thet til- 
stängdt, at han icke kunde slippa ther igenom, dock thessförinnan the Svenske sigh rustadhe, 
togh han snaffva rumet till vahra t), grof sigh itt annat diuup, ther nu är Södra Ström, och 
kom så medh sin skip ther igenom oskadd till siöös igeen, och drogh så medh thet samma 
strax till Gotland, och giorde ther samraalundh, effter thet hörde och the Svenske till, oc fr 
vände 
(i) Moopa: illudere, begabba. *’) K'icus Olai p. 3o. 
r) Borda ; äntra, Naves hostium adscendere. t) Brevi temporis spatio bene usus est ; vel etiam: 
Desideratur h*c significatio, Ihre, in V. Bord. Terras angustiam animadvertit.

Bibliographic data

Description

Description

Description

Description

Description

Table of contents

Volume

Chapter

Image

Image fragment

Citation links