2 
SNÖDROTTNINGEN, 
framåt öfver buskar och stubbar. genom den stora skogen, 
öfver mossar och hedar, allt hvad den förmådde. Vargarne 
tjöto och korparne skreko. »Fut! fut» lät det på himlen, 
det var som om den nyst rödt. 
»Det är mina gamla norrsken!» sade renen, »se hur de 
tysal» Och så lopp han ännu fortare, natt och dag. Brödet 
blef uppätet och skinkan med, och så voro de i Läppland. 
A 
n 
4 
$ 
h. 
ta 
Sjette historien. Lappgumman och Finngumman. 
De stannade vid ett litet hus; det var så ömkligt; taket 
gick ned till marken, och dörren var så låg att hela famil- 
jen måste krypa på fyra fötter då den ville ut eller in. 
Ingen var hemma mer än en gammal lappgumma, som stod 
och stekte fisk öfver en tranlampa, och renen omtalte hela 
Gerdas historia, men först sin egen, ty den, tyckte han, var 
he 
hv 
gå 
m 
na 
än 
på