2ßo XXXI. MINSTA RIMCHRÔNIKAN. Effter Gudz byrd MCD. och XLI. ahr: Ta jak i Upsala krönter var, Jak vörde ey hvat jak bedreeff, Medh Ord, Löfte, Eder eller BreefF: Hade jak ey swa bratt blifvet dödli, Jak tänkte them komma i större nödh: Ty kom thet engin man til sorgh, At jak doo sva bratt i Helsingborgh. Elfter Gudz byrd MCDXL. och VIII. aht* A Helghe tree Kongo Afton thet var. o) Carl Knutson. Jak är född aff Konunga Slacht I Sweriges Rijke, som Gudi var täckt: Man skreff tusend, fyrahundrade ock sa Eyretijo otta månne vara tha Hyllades jak pä Morasteen, Petri Pauli Afî’ton, pj aff Sweriges man. Nordmän mik tilsadhe trogne och huile at vara } Ty reedh iak genom VVärmeland uthan fahra: I Biscopsbammar the migh ater hyllade, Och til sin Konung gdlade, Ellfve lusend Jungfrwers A fit on q) thet hände, Gudh galf til Lycko, och godh Ende. f) Konung Carl. { E. Coi>. 7. ) Jak bodhe mangh aar i fwglawyk Jak var ok ey an mästba ryk Tha jak var paa myne mydhio allder Tha var jak i Sv amie til Konungh valder Svænske män giordhe myk stor ära The unthe myk Sværies Krona at bära Thet var tha sommorn illa athcr lönth Jak tror annars ey än the haffva thet rönth Tha jak mandhe Svaerie ath fongha Tha tog mik sydan epter danciik longha Swa länge til thes jak motthe när mith egitîi Jak sculde mik for .... Sværies landh fordärfvit Jak motthe mith egith landh forgasthä Med mikith folk ok margha hästha Jak fördhe ok örlögh ök hardhan gny Thes jak fan sluth i hvarghan by Thil riddharskapith satthe jak fögha tro Thet var mik syelff til en stor wro Jak menthe ath göra mik rad fulgoth Fathigha svena fik jak land ok sloth Ryddherskapith gyk fast uthanVidh Thet var ok tha en sälsam sidli aj Jak giordhe ok som en fåne Jak förde örlogh in i Skåne, b) o) D. 5 Jan. p) D. 20 Juri, q) D. 21 Oct. r) Editio _Mess»nii &; Haiorphti heic suhsistit. ti lîæc confirmât velus amiotatio in Codice Bibliotheca? Upsaliensi.s : ”Then i44 Konung var Carl den 8. Knuts son, blef tva reesor f ordrifven af ”Erchiebiskopen Jöns, Höfligh doch girigh och ”ville göre Adelen lijka medh bönderne, genom CONTINUATIO ChRONICÏ RHYTHMICI MIN ORIS. *) K. Carl Knutson. Ar efter Christi födelse tid Et hundra fyrtie otta then tid Til Sveriges Konung krönt med ahre Året tlierefter månde jag Norriges krona bare. I Sverige lefde jag med liten ro Förty the månde Vara 111 ig otro. Årkebiskop Herr Jöns then otrogne man Upväckte emot mig med lögn osann. The drefvo mig ut. Konung Christiern in~ fördes Han lönte them väl, som ther til höfdes Med fängelse, ålaga och storan skatt tian tvingade them både dag och natt. Tog och Ärkebiskop Jöns til fånge The Svenske föllo honom ifrå samma gånge Och fingo til honom stort mishag För svåran skatt och mycken olag, Soul han brakade i samma sinn Så kallade de mig åter i riket in , Ifrå Pryssen ther jag stadd var. Men tå jag kom mötte mig krig uppenbar , Af them falska mot mig mande vara The månde ock mäst alla illa fara. Andre gången måste jag vike Til Finland och mätte sä umbära mitt rike » The unthe mig et Slott heter Rasehorg Ther lefde jag med stor harm och sorg. Sedan i thcras stora nöd thet hände At the bud igen efter mig sände. Jag kom och the anammade mig För sin konung så gladelig. Sedan på Stockholms Slott jag sot do Gud förläne mig et evigt lit och ro. Herr Sten Sture den Äldre, K. Carls i Sverige och Norrige Systerson. Elter Konung Carls min Morbroders dÖdh, Som i sin lifstid rådde och bod Ej anamma KonUngä narntl och ähre, Utan halva til Varning och lare Plans regemente fast besvärlig, Blef jag af Riksens Ständer endrachtelig Utvald til RiksetiS Gubernator och Regent. Theras gagn och välfärd jag sökte jämt, Och med trohet tlierefter längte och törste Såsom en Fader och mild Förste. Tå Konung Christiern i Dannemark Kom här in väldig och stark Månde jag på Brnnkeberg med h«gg och slag Så visa honom af til skam och mishag, At i ’thetta lilfälle kom Gottland ifrå Sverige, han ”var och en Vald Konung til Norige, regerade ”Anno C. i448 och blef dödh i Stockholm , lig- '"ger begrafveii i Gråmunke Kloster. b' Heic Membrana finit. *) E Coclice Mart. L< Aschanei N:o 5. mme primum éditai