XXVI förhandlingar och strider om besittningen af Gotland, 1398 — 1408 . Eröfringen af Gotland blef för Conrad af Jungingeu och hans orden en anledning till mycket obehag och kostnader, så mycket kännbarare som ön var så utsugen, att den icke lemnade någon synnerlig afkastning. Den första svårigheten var uppgörelsen med K. Albrekt. Både han och Hertig Johan kommo på hösten 1398, ridande till Danzig, hade ett sammanträde med Högmästaren och for drade, att han skulle utan vidare återställa ön till dem, och således äfven efterskänka kostnaden för sjöröfvarnes fördrifvande. På ett sådant förslag kunde naturligtvis Högmästaren ej ingå, sjöröfveriet skulle i sådant fall kunna blifva värre än förut, och Albrekt få krig med Drottningen*) **). Men sedan Albrekt återkommit hem, väckte han genom den förenämnde rådmannen i Danzig, Herman von der Halle, förslag, att han mot en summa af 10,000 Engelska nobler skulle under förpantnings- rätt afstå sina rättigheter till Tyska Orden. Högmästaren svarade på detta förslag med ett bref, hvari han meddelade sina vilkor, till hvilkas beskaffenhet kan slutas af det som följer**); om dessa antoges, kunde Albrekt sända ombud till Danzig, för att derifrån resa öfver till Gotland och högtidligen öfverlemna landet, samt sedan vid återkomsten afiemna konungens afträdelseakt. Man synes snart hafva kommit öfverens om hufvudsaken; men på Högmästarens fordran, att ej blott K. Albrekts slägtingar, utan ock hans städer skulle besegla *) Den förut Sberopade berättelsen om Gotlands eröfring, Voigt, Cod. dipt Pru ss. V: 136. **) Högmästarens bref, dat. an der mittwochen noch Elizabeth (d. 20 Nov.) 1398, tryckt i Voigt. Cod. dipl. Prass. VI: 76. nämner blott den summa, som Albrekt begärt; de af Högmästaren dervid fogtide vilkor hade varit skrifna på »en vsgcsnedeu notteln», d. v. s. på ett blad, hvilket för att bestyrka dess identitet, hade blifvit å ena kanten skuret i vaglinicr eller vinklar, motsvarande sådana på ett annat exemplar af samma skrift, som utgifvaren behöll.