Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
CARL XIV JOHANS-UTSTÄLLNINGEN 97
syssla med dessa tämligen fula inredningar är att
tänka sig dem lefvande, befolkade af människor.
Vi äro dà en trappa upp pâ Drottninggatan, »derma
högvälborenhetens och patchoulins, ordensban-
dens och kaschmirschalarnas egen utvalda gata».
Vi äro hos presidentskan X., bekant tili Fredrika
Bremer. Ett fint sällskap af ämbetsmannaadel och
bourgoisie har nyss vid det stora bordet med alla
de tunga glasen och de stora förgyllda prydna-
derna afätit en läng middag med mycket portvin
och malaga, afslutad med glacekaka frân Behrends,
»en rätt, visande konstens förmäga att förena kallt
med varmt». Man är en liten krets och har ordnat
sig efter kaffet i hvardagsrummet. Presidenten,
som ännu har hâret krusadt och brändt som en
primo amoroso, talar politik med sina vänner
kanslirâdet G. och excellensen Y. Ordensstjär-
norna blänka pâ deras bröst och de svära öfver
Hiertas »nattblad», medan de titta nedât gatan.
Populasen har varit orolig. Man har sorlat utanför
Hartmansdorffs fönster och ropat »ned med Ner-
man», när polismästaren kom för att »skingra».
Men faraobordet är framsatt i rummet intill, och
de politiska bekymren drunkna i klirret af duka-
terna. öngdomen blir kvar. Den unge eleganten,
grefve Liljekonvaljestolpe, som är klädd i tidens
utmärkt vackra herrdräkt — den blä fracken, me-
rinovästen och de ljusa byxorna med hällor —
uppvaktar presidentens bâda döttrar, den blonda
Adelaide och den mörka Hildur. »Rosen och blâ-
klinten strida ej mer, men försköna hvarandra
ömsesidigt,» säger han, oviss — som Buridans âsna
7. — Levertin, Svensk konst.