Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
96 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Pâ Carl Johans-utställningen finnas mânga
alster af denna industri — rader med pendyler
och stakar. Men hur konventionell och, hvad
värre är, ledsam är icke all den skulptur, som
kröner dessa tidmätare. Rococons smâ kvinnor
hade i all schematism âtminstone täckhetens ögon-
fägnande behag plus en oförbrännelig lifslust, och
mästarna frân Ludvig XVI : s tid âterupptogo i
sin »Kleinkunst» antikens motiv med en frisk och
lifgifvande naturalism. Men alla dessa gudinnor
och gudar med de pretentiösa antikmaskerna, hvad
ha de att meddela i sin surmulenhet annat än leds-
nad? Och när epoken slâr sig pâ gratie och ele-
gans, blir den icke roligare. Den gär dà tillbaka
pâ Canova. Canova begynte, berättas det, sin bana
med att modellerà i — smör. Det glömmer man
aldrig, när man ser hans verk, och empirens behag-
fullhet (t. ex. i Gérards beundrade »Amor och
Psyche») brâs härpä med sin liksom i silkestrikâ
höljda nakenhet. Men lärorik är denna fullständiga
utställning af bronser. Den visar oss heia utveck-
lingen af den konst, som är Perrichons älsk-
lingsbarn och fransmännen nämna »dessus de pen-
dule». Hvarken genrens konstnärer eller amatörer
äro ännu i denna stund utdöda. Ohnet t. ex. har
med skäl sagts ännu odia konstarten under euro-
peiska applâder! Lycklige Perrichon!

Utställningen har ocksâ ett borgerligt rum,
visande oss ett par karaktäristiska interiörer frân
slutet af 1830-talets Stockholm. Roligare än att