96 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Pâ Carl Johans - utställningen finnas mânga alster af denna industri — rader med pendyler och stakar . Men hur konventionell och , hvad värre är , ledsam är icke all den skulptur , som kröner dessa tidmätare . Rococons smâ kvinnor hade i all schematism âtminstone täckhetens ögon - fägnande behag plus en oförbrännelig lifslust , och mästarna frân Ludvig XVI : s tid âterupptogo i sin »Kleinkunst» antikens motiv med en frisk och lifgifvande naturalism . Men alla dessa gudinnor och gudar med de pretentiösa antikmaskerna , hvad ha de att meddela i sin surmulenhet annat än leds - nad ? Och när epoken slâr sig pâ gratie och ele - gans , blir den icke roligare . Den gär dà tillbaka pâ Canova . Canova begynte , berättas det , sin bana med att modellerà i — smör . Det glömmer man aldrig , när man ser hans verk , och empirens behag - fullhet ( t . ex . i Gérards beundrade »Amor och Psyche» ) brâs härpä med sin liksom i silkestrikâ höljda nakenhet . Men lärorik är denna fullständiga utställning af bronser . Den visar oss heia utveck - lingen af den konst , som är Perrichons älsk - lingsbarn och fransmännen nämna »dessus de dule» . Hvarken genrens konstnärer eller amatörer äro ännu i denna stund utdöda . Ohnet t . ex . har med skäl sagts ännu odia konstarten under euro - peiska applâder ! Lycklige Perrichon !

Utställningen har ocksâ ett borgerligt rum , visande oss ett par karaktäristiska interiörer frân slutet af 1830 - talets Stockholm . Roligare än att