Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
CARL XIV JOHANS-UTSTÄLLNINGEN
93
formbegrepp utan inre drifkraft gár det svenska
konstsnickeriet, lösslitet frân sambandet med allt
artistskap, öfver i den första industrialismens ka-
raktärslösa och tanklösa massproduktion.
Dock, utställningen är närmast ägnad Carl Jo-
han, och med rätta hafva därför föremälen ordnats
som en ram kring hans och den af hans personlig-
het omedelbart präglade omgifningens lif. Med
honom, en af den verkliga empirens dañare, fick
stilen hos oss en viss inre logik. Den militäriska
glans, som lâg öfver hans gestalt, gaf örnar och
lejonklor, troféer och segergudinnor betydelse. En
rent militärisk anstrykning, en inkallad kondottiers
bravur och lägerlifslynne lâgo ocksá särskildt un-
der tidigare âr öfver hans hof, där man, sàsom
tidens viktigaste memoarförfattare, Schinkel-Berg-
man, berättar, »mäste bana sig väg mellan sporrar
och sablar».
Det bästa och fullaste uttrycket för den sven-
ska empiren möter ocksâ i de slottsrum, som pâ ut-
ställningen ordnats framför allt genom lân frän
Rosersberg. Här finner man tidens typiska gardin-
uppsättningar med sneddraperade, af pilar hop-
hällna kappor — en anordning som länge gâtt
igen i Stockholm och som i Frankrike Ursprung-
ligen torde hafva symboliserai pâ lansspetsar fäst
tältduk. Här finner man de prälande men kyliga
färgerna i kallblâtt, mörkgrönt och vinrödt, som
skulle hälla i sig ända in i tredje kejsardömet,
siden, hvars färgglöd förintas genom fasonering,
mattor, de allra fulaste i världen, med stora, stela
schabloner. Här finner man de stora, pomposa