00
SVENSK KONST OCH SVENSK . NATUR
II .
Carl Johans - utställningen fortgär under liflig tillslutning frân publikens sida , och detta intresse för de förträffligt rekonstruerade interiörerna frân vâra far - och morföräldrars dagar är ju lätt för - klarligt . Hvem har icke känt just den vemods - blida form af längtan tillbaka i tiden , som Heiden - stam en gâng skildrade i en liten vacker strof , längtan till den tid , dà man själf ej var född , »men mor och far i gräset lekte än som smà» . Det är ett halft leende , halft sorgset drömmeri om en tid , som är gângen , men med hvilken man dock hör samman med tusen lönliga och lefvande trâdar , en tid , som är död , men hvilkens refränger än tona gammaldags och svagt i vâr hägkomst , och hvilkens reliker , blekta men talande , än fylla vâra rum . De gamia oljeporträttens skepnader fá lif i ögonen under krigiska tupéer och svassande härklädslar . Daguerrotypiernas skuggor skrida lätt genom skymningen , lägga händer med tunna vigselringar och stora sigillringar pä förmaksemmornas för - gyllda karmar och berätta öfver divansbordets stereoskopbilder släkthistorier och dagsanekdoter frân biskop Tegnérs , mamsell Linds och Lars Johan Hiertas tid . Föräldrarnas barndomslif är en sago - värld för de vuxna , och trânsjuka romanser och anglaiser ur aflânga , blâ notböcker sorla för vâra öron lekfullt och gammaldags frân hem , hvilkas hemväfda gângmattor vi blott beträdt i drömmen .