Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
86 SVENSK KUNST OCH SVENSK NATUR
att kejsarens främste möbeltecknare, arkitekten
Perder, satte tvâ obelisker pâ ömse sidor om
imperatorns säng i hans sofrum i Compiègne, och
att i sten huggna orientaliska slafvinnor pâ sina
hufvuden buro marmorskifvan, â hvilken den nye
kejsaren skref sina världsorder. Örnen hade i
konsten varit en tarn heraldisk fàgel allt sedan
Roms tid. Nu blef den pâ de franska bärarnas
standar den krönta roffâgeln, segerns dämon med
spànda klor och vingar. Icke under dà att den
blef allestädes närvarande i tidens dekoration.
Men pâ samma vis förhöll det sig med de fiesta och
starkaste af empirens motiv. Verkligheten gaf dem
blodets och segerns âteruppstândelse. Soldat-
glansen öfver kejsardömet föll öfver Stilen och
göt öfver dess arkeologiska kyla och dess skryt-
samma osjälfständighet triumfens oemotstândliga
skimmer. Och denna generation af segrare och
uppkomlingar, som ingen legitimitet hade, den
sökte en hjälp mot sitt sällskapslifs formlöshet, mot
sina Iägerfasoners dristighet i denna afmätta och
officiosa stil. Ceremoni och disciplin fingo ersätta
den gamia tidens elegans, och denna romerska
iscensättning gaf dessa hjältar och hjältinnor utan
förfäder en bakgrund af latinsk och historisk klassi-
citet. Allt, som i 1700-talskonsten talade om blâtt
blod och ett tili trötthet förfinadt skönhetssinne,
rummens ljusa färgspel, porslinets, marqueteriets
och inkrusteringarnas ögonlust, lämnades ât sidan
som lekverk och frivolitet. Tungt trä och gedigen
metall, se där hvad som tilltalade det soldathof,
för hvilket Stilen först helt genomfördes, och som