86 SVENSK KUNST OCH SVENSK NATUR
att kejsarens främste möbeltecknare , arkitekten Perder , satte tvâ obelisker pâ ömse sidor om imperatorns säng i hans sofrum i Compiègne , och att i sten huggna orientaliska slafvinnor pâ sina hufvuden buro marmorskifvan , â hvilken den nye kejsaren skref sina världsorder . Örnen hade i konsten varit en tarn heraldisk fàgel allt sedan Roms tid . Nu blef den pâ de franska bärarnas standar den krönta roffâgeln , segerns dämon med spànda klor och vingar . Icke under dà att den blef allestädes närvarande i tidens dekoration . Men pâ samma vis förhöll det sig med de fiesta och starkaste af empirens motiv . Verkligheten gaf dem blodets och segerns âteruppstândelse . Soldat - glansen öfver kejsardömet föll öfver Stilen och göt öfver dess arkeologiska kyla och dess skryt - samma osjälfständighet triumfens oemotstândliga skimmer . Och denna generation af segrare och uppkomlingar , som ingen legitimitet hade , den sökte en hjälp mot sitt sällskapslifs formlöshet , mot sina Iägerfasoners dristighet i denna afmätta och officiosa stil . Ceremoni och disciplin fingo ersätta den gamia tidens elegans , och denna romerska iscensättning gaf dessa hjältar och hjältinnor utan förfäder en bakgrund af latinsk och historisk klassi - citet . Allt , som i 1700 - talskonsten talade om blâtt blod och ett tili trötthet förfinadt skönhetssinne , rummens ljusa färgspel , porslinets , marqueteriets och inkrusteringarnas ögonlust , lämnades ât sidan som lekverk och frivolitet . Tungt trä och gedigen metall , se där hvad som tilltalade det soldathof , för hvilket Stilen först helt genomfördes , och som