Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
84 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
kallats Ludvig XVI : s, ehuru den var född redan
före konungens regeringstid och lians egen god-
sinta och enfaldiga filfrasfysionomi allra minst pas-
sade ihop med dess tunna och ömtäliga elegans.
Dubarrys lilla lustslott Louveciennes, Marie-An-
toinettes Trianon och det berömda hoteil, som
tillhörde periodens sista stora dansös, la Guimard,
»gracernas skelett», sâsom hon pä grund af sin
ideala magerhet kallades, visade denna smak i
dess fulländning. Redan här hade den raka linjen
fullständigt löst sig ur kurvan, och rena antika
element funnos i mängd i denna stil, som likväl
i sin forms en smula abstrakta finhet, sina glesa,
stängelaktiga linjer var sä äkta fransk. Tidens
mästare, Clodion, förenar i sina terrakottagrupper
rococo och Tanagra.
Men utvecklingen stannade icke vid denna
punkt. Redan före den franska revolutionen stod
empirestilen fullfärdig i sitt romerska exercisväsen.
Orsaken tili denna förvandling var, andligt sedt,
den allt starkare genklang, den hedniska världs-
àskâdningen fick uti 1770- och 1780-talens Frank-
rike. Operans och maskeradens lekfulla olymp
hade för länge sedan mâst lämna platsen för en
sannare och större, men ocksâ torrare och mer
schematisk antik. Nu växte de män upp, hvilka i
konventet svuro vid Brutus och Cato, gáfvo mâ-
nader och âr latinska namn och eftersträfvade de
gamia tyrannmördarnas blodiga borgardygder.
Atmosfären var mättad med antikt patos. Men,
tekniskt sedt, medverkade vid den specifikt tunga
och arkeologiska karaktär, som empirens möbel-