Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
CARL XIV JOHANS-UTSTÄLLNINGEN
83
hundradets fantasi som Kinas fruktträdgärdar och
Stambuls haremssalar förut varit. Ett efter ett
trängde de antika dragen in i rococons dekoration
och möbelkonst. Forst af a.llt uppträdde bock-
foten — satyrfoten fanns icke förgäfves under
silkesstrumpan hos sä mànga af tidens konstnärer
och kavaljerer. Men med bockfoten under byrâar
och bord följde en rad af andra motiv: lejonklon,
panterhufvudet, palmettkransen, fruktsnöret. Snart
var heia Pompejis förtjusande Ornamentik med sin
pastorala flora och sin fantastiska fauna, sina ero-
tiska och bacchanaliska attribut flyttad tili Seinen,
och tili och med den egyptiska rococon med öfver
lustiga hemligheter lekfullt hopkrupna sfinxer,
hvilken roat romarna med sin exotiska kulör, togs
upp af den nya rococons allt främmande och exo-
tiskt älskande dekoration.
I början gjordes denna assimilation sorglöst
och naivt, sâsom nya pikanta masker utan vidare
infogas i ett redan förut brokigt maskupptâg. Men
smâningom framträdde grundmotsatserna i de bâda
stilarnas väsen. Rococons innersta princip var,
kan man säga, vegetativ, och dess linjespel sköt
fram~ med ett rikt grenverks yppighet odi nyck-
fullhet med tusen i hvarandra böjda kvistar och
bladlifvets rundade och mjuka former. Den an-
tika dekorationens grundväsen var geometriskt,
och dess schema alltid ett system af rätliniga fi-
gurer, hvilkets matematiska och oorganiska natur
äfven de rikaste arabeskfestoner icke förmädde
skyla. En kompromiss mellan dessa grundolika
principer bildade den förtjusande stil, som har