DEN RETROSPECTIVA KONSTUTSTÄLLNINGEN 79
Ypperst är bilden af Gustaf von Rosen , ett mäster - verk af förnäm och behärskad konst .
Att göra ett öfverslag öfver den mängd af andra taflor frân vàrt ârhundrade , som fyller sa - larna , skulle kunna vara ett arbète för sig — och tilläggom det — ett bra otacksamt arbete , ty bland alla dessa verk , som làta oss följa genre - och land - skapsmâleriets utveckling här hemma , äro de verk - ligt artistiska och intressanta skapelserna i rent Ibsensk minoritet . Ett par summariska punkter mâ dà blott som en afs - lutning af denna skiss öfver den retrospektiva utställningen tillfogas . Historie - mâlningen , sâdan den begynner med Sandberg och sedermera , under intryck fràn den nordiska ro - mantiken , försöktes af Blommér , Winge , ström och andra , verkar helt enkelt sä antikverad , att man nästan medlidsamt betraktar dessa diska fantasier , utan lifsvärme eller inbillnings - flykt , utan stämning af nàgon art , utan linjens eller färgens tjusning . Och det señare historiemâleriet med tyska anor , som Boklund och längre fram Perséus idkade , anekdotens och de tidskoloristiska attributens konst , är ej roligare med sin inspiration och sitt renässansmöblemang »made in Germany» - Scholander' själf , om man vili räkna honom hit , hade trots sin utomordentligt spelande inbillningskraft ej styrka att här àstadkomma nà - got af betydenhet . Hans själ var ett rörligt och grundt vatten , speglande bild pâ bild med yng - lingaaktig friskhet , men aldrig tillräckligt stilla eller tillräckligt djupt för att gifva den äkta visionens Fata Morgana . Ensamt Höckert hade lejontassen ,