70 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
sittning af framstäende egenskaper . Den siste af de svenska pariserporträttörerna i olja , müller , har säkerligen ocksâ för mycket framhäfts pâ Roslins bekostnad . Under hans franska tid är hans färg en smula anemisk , växlande mellan blek - och gulsot ( som pâ den lilla maniererade bilden af hertiginnan af Angoulême ) men af en oneklig distinktion och en ofta förtjusande förfining , och linjernas rytmik har nágot af det sensuella haget , det smältande sträkdraget frân Prud'hon ; i hans señare verk är hans ujjpfattning , synes det mig , rätt klanglös och ointressant .
Nej , vili man se de verkliga rivalerna tili Roslin inom Pariserskolan , bör man gâ fram till miniatyr - montern ; dar möter man âtminstone trenne , som alla kunna upptaga täflingskampen , alla tre mä - stare , stora i sin lilla genre , görande en konst - art , som af sitt eget väsen stod salongsflärden och den banala modelyxen sä nära , tili nâgot fritt , imponerande och förnämt . Det är Hall , Lafrensen d . y . och Sparrgren . Som vanligt här hemma är Hall svagast representerad ; alltför mycket hafva hans arbeten stannat utomlands , och därtill i svâr - tillgängliga privatsamlingar , för att man skall kunna rätt bedöma hans storhet . Själfva det sä berömda porträttet af grefvinnan Egmont i Nationalmuseum är för minutiöst för att kunna gifva intryck af den teknikens bredd och frihet , som lät honom blifva sä ryktbar i Paris . Pâ utställningen stâr högst ett porträtt af en ung man i skjortärmarna , som är friskt och käckt , utfördt med en brio , som är be - undransvärd . Lafrensens exposition är dock vida