68 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
— ur Jean Jacques' »Byspäman» ? — och det är ett skimmer af drömmeri i hennes vidöppna blâ ögon . Hennes man stâr bakom henne . Det är en militär , som blifvit köpman och fätt dragen spända och ansträngda under eftergifvande beröring med mânga människor , en äkta afslipad , orolig 1700 - talstyp af de mânga spetsiga , magra och intellek - tuella , medan brodern hemifrân Sverige , där han sitter däst och godsint och digererar sin goda déjeuner , är en typ för de feta gustavianska salongsfaunerna med Schröderheims och steins utseende af att trifvas godt i sällskap med alla de sju dödssynderna . Och det är nästan hol - ländskt humör och bredd öfver hans embonpoint i den med en fullkomligt mästerlig styrka mâlade rôda sammeten .
Frân 1770 - talet finnes pâ utställningen likaledes en mängd arbeten af Roslin , nâgot som ej är att undra pâ , dá han under âren 1774—75 var pâ besök hemma och mâlade oförtrutet . Frân denna tid finnas ocksâ verk af mycket olika värde . Hedvig Elisabeth Charlottas porträtt är sâlunda en reu schablonmâlning , där ej ens Roslins färdighet som modeskildrare hâllit streck , ty kjortelns silfver - brokad verkar tapet snarare än tyg . Men betrakta blott bilden af hennes svärmor , den gamia änke - drottningen , som hänger strax bredvid , och man mäste undra öfver , hur djupt den eljes ofta ytlige artisten künde nâ , när hans kloka öga ej stannade vid band och bjäfs . Det är Lovisa Ulrika som änka , bortom det heia , som sitter här , amper och förgrämd , men i rik parad , med de torra armarna